Idag har jag varit extremt trött. Det kan bero på att vi gick upp tidigt för att åka till veterinären i Ängelholm med vår fina Vilding. Å andra sidan är jag van vid att sova 5,5-6 timmar per natt sedan Lille E föddes, så jag borde inte bli trött av det. Vilding hade fått en knuta som vi var oroliga över. Hon är åtta år gammal och i hundåldern är det då sjukdomar kan börja dyka upp. Nu visade det sig högst sannolikt inte vara något farligt, utan en snabbväxande vårta. Veterinären tog bort den under lokalbedövning och den skickades på analys. Jag blev väldigt lättad över att det sannolikt inte är cancer. Jag har haft en hund som avlivades pga cancer när han var åtta år, och det gick på bara några veckor från att vi upptäckte första knutan. Resten av dagen har jag alltså varit så enormt trött. Jag somnade till vid lunch när Lille E sov, men var lika trött när jag vaknade. Nu ska jag strax gå och lägga mig…
Innan missfallet i IVF 5 var jag också extremt trött 3-4 dagar innan beräknad mens. Minns att jag somnade hemma hos min mamma mitt på dagen. När jag var gravid med lille E så var jag väldigt trött flera veckor in i graviditeten. Jag vill GÄRNA tro att tröttheten är ett gott tecken. Det som talar emot att jag är gravid är att jag fortfarande är godissugen. Ett av mina tidigaste graviditetssymtom har varit att börja må illa av sötsaker. Så det står 1-1 till symtom vs inbillning. Och när vi ändå är inne på socker, idag tog vi en lyxfika på konditori och jag åt en bakelse. Sjukt gott!!
Min IVF-vän påminde mig idag om att jag är på ruvardag 8 i vanlig IVF-cykel med tvådagars embryo. Det är helt galet! Vi börjar närma oss de dagar då jag börjat blöda vid tidigare försök. Ruvardag 11 på IVF nr 4 (2 dagars) och ruvardag 9 på IVF 5 (blastocyst). Jag borde alltså vara i värsta riskzonen på dag 8-9, vilket är på torsdag och fredag. Pust!!
