Med näbbar och klor…

Inatt kunde jag äntligen sova ordentligt, men jag vaknade ändå med oro och rädsla för att få mens/missfall. Så fort förmiddagen var över kände jag mig lugnare. Jag hoppas att klinken går med på att kolla hCG nivån imorgon bara för min mentala hälsas skull.

Det har varit ruskigt väder hela dagen och Lille E har varit sprudlande glad och busig. En dag för återhämtning. Nu sover hundarna i soffan, medan de värmer upp sig efter en promenad i ösregn, och jag har tänt värmeljus i hela vardagsrummet. Skönt med semester och dagar utan planer.

Okej, nu ska jag berätta hur det hela gick till ifredags. Jag som inte skulle testa. Jag hade jobbat upp ett lugn till kvällen och satt avkopplat och såg en film med maken. Plötligt kändes det som att jag fick mens och en iskall ilning gick genom hela kroppen, samtidigt som pulsen ökade med minst 100 slag i minuten. Jag reste mig ur soffan på en sekund och gick mot toan. ”Jag ska inte testa” sa jag högt. Maken log och sa något i stil med ”Du gör som du vill, men jag vet att det står en plastmugg därinne som du kan använda” och så log han ett retsamt leende. När jag upptäckte att jag återigen INTE fått mens så kändes det som att jag helt enkelt inte orkade längre. Ovissheten och ångesten, jag fick panik. Och plötsligt hade jag öppnat ett test och kissat i engångsmuggen. Jag tvekade i några sekunder och övervägde att kasta stickan, men insåg att jag skulle gå tillbaka till samma ängslan. Jag tog testet utan att egentligen våga. Jag doppade och höll testet på rätt höjd, sen blundade jag i 15 sekunder och lade det ovanpå förpackningen på vasken. Jag hann se hur den röda färgen drog i ett brett band över stickan. Sen gick jag. Hjärtat slog så hårt att jag hörde slagen, jag kallsvettades och skakade. När jag kom in till maken sa jag ”Jag tog ett test, men jag kollade inte”. Han stirrade på mig, ”Du gjorde vad?”. Jag förklarade igen, jag tog ett test och lät det ligga. ”Vaddå, det ligger där inne nu och du har inte kollat?” sa maken och stängde av TV:n och reste sig upp i en rörelse. Sen sprang han förbi mig mot toaletten. Jag vill hindra honom för jag kände mig inte redo att ta emot ett negativt resultat, men samtidigt var jag lättad över att han var modig nog att gå in och titta, jag skulle inte klara det själv. När jag kom fram till badrumsdörren stod han lutad över vasken och stirrade på stickan. Det gick några sekunder, han var helt tyst. Jag hann tänka att han samlade sig för att på rätt sätt säga till mig att det var negativt. Då ville jag plötsligt hellre se skiten själv. Jag tog två steg fram mot vasken samtidigt som maken sa ”Ska det verkligen vara två streck eller?” i tillfälligt sinnesförvirring. ”JA!” ropade jag och lutade mig fram. Det var två streck! Jag bara skrek ”DET ÄR TVÅ STRECK!!”, maken upprepade ”Ska det vara det då, verkligen?”. Jag hann tänka att han måste vara helt chockad, sen kramade jag och pussade honom hårt och sprang ut i vardagsrummet och bara skrek. Jag hoppade, tjöt, sprang runt och bara jublade. Maken hade fastnat över vasken, stirrandes på testet som att strecken skulle försvinna. Jag sprang tillbaka in i badrummet, och såg att teststrecket nu var jättestarkt. För att få ut maken från badrummet tog jag stickan med mig till köket, han följde efter som om han vore trollbunden. Sedan satt vi vid köksbordet och stirrade ömsom på testet och ömsom på varandra i över en timme. Därefter slängde maken av sig kläderna och sprang naken ett varv runt huset. Tur för honom att jag inte blev gravid i februari:-) En kväll jag kommer att minnas i resten av mitt liv!!