22 AugVecka 6 (5+0), trött, trött och trött.

Tröttheten har slagit till. Efter kl 16 är jag mer en zombie än en människa, därav har jag inte klarat av att blogga de senaste kvällarna. Jag har deestom haft svårt för att sova om nätterna. Jag känner mig så varm i huden, som att det bränner. Men om jag tar av mig täcket börjar jag frysa direkt. Jag vet inte om det är ett graviditetssymtom eller bara ett tecken på oro. Vi har väldigt mycket runt omkring oss just nu, jag och maken. Om en månad börjar förhoppningvis vår stora renovering av huset. Vi är i färd med att upprätta kontrakt med en firma nu. Det är många stora beslut kvar att fatta då vi bland annat ska inreda en vind. Samtidigt är oron för min bonusdotter stor och vi försöker göra vad vi kan och väcka de instanser i samhället som ska hjälpa till när det finns risk att barn far illa. Det tar mycket energi att oroa sig! Men vi kommer aldrig att ge oss, inte förrän vi ser att M mår bra och att mamman börjar fungera som förälder. Jag väntar också besked från polisen angående hotet jag utsattes för i jobbet innan semestern, och besked från veterinären att vår fina Vildings knuta inte var farlig. Jag är också orolig över min syster som verkat fått samma obotliga sjukdom som min mamma. Mamma har varit sjuk i 10 år nu. Så det är kanske inte alls konstigt att jag inte sover så bra. Jag minns inte heller att min oro för missfall var lika stor i när jag väntade lille E. Kanske är den så stark på grund av att jag nu vet av egen erfarenhet att det kan hända. Igårkväll tog jag ett nytt test innan jag gick och lade mig. Nu var teststrecken lika starkt som kontrollstrecket, det var så skönt att se!! Idag är Jansson tre veckor gammal där inne och ett par millimeter stor. Så otroligt liten och ändå så betydelsefull!!

Gosig kise

Gosig kise

Vår fina kise, som vi tog hand om för ett år sedan då hennes gamla matte dog i cancer, har en vana att sova ovanpå mig. Helst sover hon över min nacke, med nosen intill mitt öra. När jag nu har svårt för att sova så blir det ganska jobbigt. Men jag har inte hjärta att putta bort henne. Maken tog ett foto en morgon när hon ändå låg rätt så snällt sidan om mig. Hennes spinnande låter som en borrmaskin. Världens sötaste lilla katt. Det är tydligt att hon valt mig till sin nya människa, och det är en ära. Jag försöker att tänka på det när hennes morrhår kittlar mig i näsan, när jag får hår i munnen och blir helt svettig av hennes värmade effekt i nacken.

Leave a Reply


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu