Vi har inte tagit något beslut än om hur vi ska göra med behandlingen. Vad är jag på nu?… Dag 8, tror jag. Det är så många andra beslut som måste fattas. Tänk att det blir så många val kvar att göra när någon man älskar försvinner. Jag måste skriva ner hur jag vill ha det när jag dör så att ingen jag älskar behöver undra.
Jag saknar henne. Innerligt. Mitt i alla beslut är det fortfarande så svårt att förstå att hon är borta på riktigt. Jag skulle så gärna vilja prata med henne. Bara en liten stund.
På tisdag ska vi till kliniken och mäta livmoderslemhinnan. Jag antar att vi måste fatta ett beslut då. Jag har mått väldigt bra av Prognyn så det känns inte som att det skulle vara ett problem att starta om. Men att vänta ut sorgen är nog inte heller ett alternativ. Vi kommer ju sakna henne för alltid…
Tack Helena! Och stort grattis till ditt plus. Jag förstår din oro, men du har ju oddsen på din sida!! Kram
Ja Sofia, och hur uppskattar man sin ork? Helt omöjligt att liksom veta. Man blir ju ledsen om man inte kämpar också. Svårt!
Hej, så fruktansvärt tråkigt att höra om din svärmor. Jag kan inte föreställa mig den sorg ni upplever. Jag hoppas att allt ser bra ut hos läkaren idag och att ni kan fatta ett beslut om hur ni ska göra. Jag har äntligen på 4:e återföring blivit gravid och försöker verkligen glädjas även om jag vet att så mycket kan få fel. Stor kram Helena
Svårt förstås. Som du säger så försvinner ju inte sorgen och hur länge ska man då vänta. Samtidigt ska man ju orka också.