Med näbbar och klor…

Jag vet inte om jag ska räkna ruvardagar denna gång överhuvudtaget! Mitt syfte med det har varit att veta vilka dagar jag ska vara förberedd på att mensen kan komma. Med tvådagarsembryo har jag inofficiellt bestämt att det är dags att vara livrädd från och med ruvardag 12 och med blastocyst från och med ruvardag 12, då har risken för att blödningen ska komma varit som störst. Det sättet att tänka har gett mig ett ”skydd” och en påhittad trygghet fram till dessa ödesdagar. Livet efter har varit som en enda lång skräckfilm. Fördelar och nackdelar med allt…

Men nu kommer jag ju inte att börja blöda alls, enligt dr Sorana. Vid stimulerat FET kommer blödningen först när man slutat med medicinerna efter att man testat negativt. Gud så skönt, tänker jag i ena stunden. Herre jävlar så läskigt, tänker jag i nästa. Vi kommer inte att få någon förvarning alls alltså. Den 15/2 är det testdag. När jag tänker på att ta ett graviditetstest får jag panik. Nu mer än någonsin. Förr var det himmel eller helvete som gällde, positivt eller negativt. Men nu är det inte ens det. Jag blir ju livrädd om jag plussar och förtvivlad om det blir negativt. Jag hade panikångest från plusset till missfallet sist. Det var som att det hängde över mig. Att jag visste att det skulle hända.

En dag i taget nu. Jag orkar inte att göra som förut, jag orkar inte räkna. Jag orkar inte känna mig magiskt hoppfull än. Men ibland, under korta stunder, vågar jag föreställa mig en graviditet som går hela vägen. Jag vågar tänka på en mage. Ultraljudsbilder och barnnamn. Då mår jag otroligt bra. När jag vågar så tänker jag att detta inte bara är vilda fantasier utan ett sätt för mig att hämta energi från framtiden. Det ska bli verklighet.

Igår orkade jag inte riktigt skriva allt om våra embryon. Men nu ska ni få höra.

Till höger ser ni det färska embryot som nyss blivit en blastocyst. Den är rund och inte helt utvecklad än. Cellmassan som ska komma att bli ett embryo ligger nere till vänster och det ljusa till höger ska bli moderkakan. Ser ni att det ser ut som ett litet ansikte tittar fram på vänstra sidan  Jag frågade om betygsystem och embryologen berättade att de har flera olika skalor, det hela lät komplicerat. Jag insåg att jag inte skulle kunna få all information på de ynka sekunder man har med embryologen. Men hon sa att man graderar 1-5 för blastocystens mognad, vilket inte säger så mycket om dess förmåga att leda till en graviditet. Den färska blastocysten var en 3:a.

Återföring av två blastocyster, en fryst och en färsk.

Till vänster är den upptinade blastocysten. Embryologen berättade att det graderades till en 4:a innan den frystes ner. Det är ovanligt med 5:or. Man betygsätter tydligen inte efter upptiningen sen. Men denna blastocyst fyller ännu inte helt ut sitt skal. När man fryser in dem krymper de ihop till russin och när de tinas upp vecklas de ut. Först vecklas skalet ut och sedan cellmassan inuti. Detta tinades upp efter 10.30 och bilden togs klockan 13.15. Embryologen sa att det snart skulle vecklas ut helt. Jag frågade om det verkligen var helt säkert. Kontrollbehov.  Hon svarade att hon givetvis inte kunde ge några garantier, men att hennes erfarenhet är att det kommer att vecklas ut fint.

Jag tycker att de ser ut som varandras motsatser!

Idag har jag och maken vid några tillfällen liksom kommit på att jag ruvar. Vi ler åt tanken, ler åt varandra och är nöjda med beslutet att kämpa på i motgång. Vi hoppas på tvillingar. Givetvis vill vi att båda ska överleva hela vägen.