18 FebHopp i frysen och förbaskad feber

Det blev tre fina embryo till frysen också! Det är en svindlande och oerhört tröstande tanke att vi har tre embryo till. Det väcker tankar och förhoppningar. Givetvis hoppas jag att våra embryon ska bli till syskon i framtiden, men det är också en lugnande tanke att om Smulan inte längre finns därinne så har vi fler chanser. Vi har köpt ett trepack IVF-er till så vi har två färskförsök också kvar. Men det är något särskilt tröstande och lugnande i tanken att just det här försöket ändå inte var helt i onödan även om det inte skulle lyckas nu.

Den här omgången har inte varit till närmelsevis så smärtsam och plågsam psykiskt som processen var när vi kämpade för vårt första barn.  Vi har inte kniven mot strupen på samma sätt, och även om vi längtar efter ett barn till så är längtan inte förenad med så avgrundsdjup förtvivlan och så mycket oro som då. Nu vågar jag hoppas och tro att det blir en bebis till, tids nog.

Samma dag som för vårt ET (embryo transfer) så började jag få feber. Jag hade varit förkyld i över en vecka och tänkte nog att febern kom som en effekt av att jag nu slappnade av lite. Dagen efter, i torsdags, så ringde jag Nordic IVF för säkerhetsskäl för att få höra att det inte är farligt med feber efter ET. Jag fick tvärtom höra att det inte var lyckat att ha över 38 grader. Fan. Jag hade haft över 38 grader i nästan ett dygn då. Panodil hjälpte inte och Ipren får man inte ta under en IVF. Det har jag också lärt mig den hårda vägen nu då jag hade så ont i magen efter äggplocket att jag utan att ens fundera i banorna över huruvida det var tillåtet eller inte tog både Ipren och panodil. Inte bra. Minskar chanserna att embryot kan fästa. Skit också. Varför sa dom inget om det?? Men iaf, hur skulle jag då få ner febern till under 38 grader? Ja, om det kunde jag inte få besked. Stressen blev förstås påtaglig. Jag ringde min vårdcentral och fick en tid för undersökning till fredagmorgon. Då hade jag haft feber i över 36 timmar. Läkaren konstaterade snabbt att jag hade lunginflammation och gav mig Kåvepenin. Det var tur att jag sökte, slår vad om att jag hade haft 40 grader innan helgen var över annars. Nu tog det tills söndagen innan febern var nere under 38. Så fyra dygn. Jag undrar om Smulan ändå mår bra där inne….

I fredags började dessutom M, min styvdotter, att kräkas. Lille E följde i hennes fotspår och nu har vi haft härliga dagar (not!) med sjuka små ungar. Jag och C har ont i magen och konstant illamående, men än så länge har vi klarat oss. Vi räknar ner timme för timme. Just nu är det 24 timmar sen E kräktes sist. Snart borde detta vara över. Håll tummarna för det!

Och håll tummarna för att Smulan är en tålig krabat som uthärdar feber. Just nu känner jag mig tom. Igår var jag hoppfull eftersom den klassiska känslan av överstimulering spände i magen. Det är positiva tecken efter ET. Många får det om de är gravida. Men idag är känslan som bortblåst. Ruvardag 6 är jag på…. Det är många dagar tills vi kan få besked.

Leave a Reply


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu