…är avklarad. De där Innohepsprutorna är en utmaning. Vissa kvällar, när jag är för trött och hormonpåverkad, så vill jag bara gråta när maken levererar sprutan till mig i soffan. De är så mycket värre än IVF-sprutorna. Nålen är trögare och ger motstånd, och vätskan svider rejält. Ibland svider det till rejält när jag sticker och då blir det ofta blåmärken dagen efter. Ibland känns det knappt. Överraskningsmomentet är jobbigt.
Innohep
För tre veckor sen fick jag akupunktur igen. Akupunktören från Falun var nere i Skåne på semester, hon ringde mig och erbjöd en behandling mot foglossning där hon kunde instruera maken hur han ska sätta smärtlindrande nålar sen när jag har ont. För den smärtan kommer nog när som helst. Med Lille E började det i vecka 16-17. Eftersom jag inte hade foglossningssmärtor då vid behandlingen så satte hon istället nålar mot mitt illamående och mot ischiassmärtor och lite annat smått och gott. Jag tror ju egentligen inte helt på akupunktur. Men det hjälpte verkligen mot min oro efter embryoåterföringen denna IVFen, så jag känner mig skeptisk men väldigt ödmjuk. Behandlingen gjorde ont och jag fick några långtidsverkande stift i öronen. När jag kom hem några timmar senare mådde jag fortfarande lika illa och kände mig lite bitter. Det är ju dessutom inte gratis… Senare samma kväll, cirka 10 timmar efter behandlingen, blev jag plötsligt sugen på choklad. För första gången på väldigt många veckor insåg jag att illamåendet släppt. Jag körde genast till Ica och köpte ett 200 grams. En hel vecka var jag fri från illamåendet! Jag trodde faktiskt att det släppt helt, men det kom tillbaka.
Nu är jag i vecka 15 och sitter just nu i soffan med salta chips och mår lika kass som vanligt. Jag tror mitt låga blodtryck är boven i dramat. Jag är som sämst nere på 85/55. Förra veckan köpte vi en pall till duschen så att jag kan sitta ner och duscha eftersom värmen gör att blodtrycket ytterligare sjunker.
Byxorna passar inte längre! En liten kula börjar synas. Det är underbart, otroligt, fantastiskt. Jag hade planerat för lite bättre och varmare väder och trodde att jag skulle klara mig på kjolar och tunna, mjuka byxor ett par månader till. I helgen åkte jag desperat till H&M för köpa minst ett par mammabyxor. Tji fick jag! De hade endast storlek 34 och 36 på ALLA underdelar. Jag är en medium, 38-40. Min erfarenhet av H&Ms mammakläder är att de kan variera enormt i storlekarna så jag vågar inte beställa från nätet. Imorgon ska jag göra ett nytt försök. annars har jag faktiskt beställt lite från Lindex ”nya” mom-serie. Mammakläderna jag hade med Lille E är för stora ännu. Han föddes i november och fram till september klarade jag mig med vanliga kläder på grund av den fina sommaren.
Livet rullar alltså på här! Trots kludd och dåligt mående, skitväder och massa annat strul med lite värre vardagsbekymmer så njuter jag för fullt av att leva igen. Jag njuter av att tänka på framtiden. Närmast nu är den 3 september då vi har fått tid för RUL….
