En del tycker nog att fars/morsdag är kommersiella jippon. För min del är det annorlunda. Det är två dagar på året då jag får låta tacksamheten ta sin rättmätiga plats. När det är okej att tänka en hel dag på vilken tur vi har haft.
När lille E vaknat gick vi upp med bonusdottern M och fixade frukost till husets far. M hade redan gjort en teckning, Lille E fick välja ett kort från pysselskåpet som han ”skrev” på och ritade fint. Att det var ett julkort han valde, med en domherre, rönnbär och texten ”God Jul” spelade ingen roll. Sen slog vi in en present och gick och väckte pappan, som sov räv under tiden. Efter morgonmyset fixade vi en överraskning och tappade upp ett lyxigt bubbelbad. Lille E tyckte det hela var väldigt spännande, att vi gjorde en hemlighet för pappa, och givetvis kunde han inte låta bli att smyga ut och berätta viskandes om hemligheten. Jag skrattade, men M var mindre road. När C badade bakade vi en prinsesstårta. Mitt ansvar var bara att koka vaniljkrämen och klä marsipanlocket, resten klarade M. Att pynta gjorde de tillsammans. Jag tyckte lite synd om M som ville göra den fin på riktigt så jag försökte verkligen få E till att hålla sig till halva tårtan med sitt pynt. Ett stort hål fick jag sen dölja med en rosett.
Lugn och stilla kärlek har tonat dagen. Jag är så glad och lycklig över att min make finns och att vi hittade varandra i nätdatingdjungeln för ganska exakt sex år sen. Glad över att jag redan då förstod vikten av att välja en man som också hade egenskaper att bli världens bästa far till mina kommande barn. Vägen hit har varit svårare än jag då hoppades på, men att jag valde rätt man att kämpa med är uppenbart.
Jag har inte blivit färdig att skriva om vår nyaste familjemedlem, katten Måns! På väg hem från jobbet i maj såg jag en katt som satt i ett dike, inget ovanligt men jag reagerade ändå. Nästa dag såg jag samma katt igen, på samma plats. Jag stannade genast bilen och gick ut för att kolla läget. Så fort katten såg mig började han jama högt och jag såg att han inte mådde bra. Avmagrad, uttorkad, full av fästingar och missfärgad/gulnad päls så som katter får som svultit en tid. Jag lyfte upp honom och tog in honom i bilen, tog med honom hem. I två dagar fick han vila ut i filtar på värmegolvet med små och täta portioner mat tills magen kommit igång. Ingen saknade honom enligt polisen. Familjerådet om kattens framtid avgjorde direkt att katten skulle få stanna, han var så otroligt kelig och god. Jag tänkte dock att det kunde bero på att han var så utmattad. Han kasterades, vaccinerades, chipmärktes och avmaskades. Hela sommaren har han sett bedrövlig ut, tunn, muskelfattig och fläckvis pälslös. Det har tagit tid att återhämta sig. Men nu är han en maffig och stor hankatt. Världens keligaste, gosigaste och coolaste katt. Som vi älskar honom! Han passar in som en pusselbit i vår familj.
