Den där härliga, hoppfulla ruvarkänslan höll i sig i två dagar. Idag har jag känt mig väldigt olustig och ängslig. Denna gång handlar det inte bara om att bli gravid, det handlar också om att hålla näsan ovanför vattenytan och inte glida tillbaka ner i en depression. Mycket står på spel. Jag vill inte hamna i den mörka gyttjan igen. Det värsta med att var sådär ledsen och trött i själen är att ens egen röst blir så svag. Man blir ensam på ett helt nytt sätt när man inte ens kan hitta sina egna tankar. Jag vill verkligen inte hamna där igen.
Jag har inte varit duktig och hållit en sockerfri IVF-diet hittills. Det har inte gått. Igår var vi på födelsedagskalas och idag har varit en stressig vardag. När maken erbjöd sig att steka pannkakor tackade jag inte nej. Men jag försöker berömma mig själv över att jag inte fått i mig något koffein alls och att jag inte ätit min vanliga marabouchokladintag. Alltid nåt!
Usch och fy för den här känslan av missmod och oro!!!!
Tack snälla du, Helena! Hoppas att dina tummar och tår hjälper oss! Kramar till dig!!
Jag håller tummar och tår för att det ska gå vägen denna gång och bli en liten bebis till hösten. Hoppas att kan hålla tig positiv och glad och att ruvartiden går fort! Stor kram Helena