Med näbbar och klor…

Jag tog ett nytt test imorse. Ja… eller jag tog två test. Ett av mina och så klinikens som jag skulle ta på testdagen, den 17 december. Jag hoppades att de skulle vara starkare än de igår, just eftersom det var morgonurin. Man har ju hört att graviditetstest ger starkast resultat på morgonen? Jag höll på att svimma när båda testerna var negativa i flera minuter. Allting kom över mig igen, alla känslor av besvikelse, sorg, maktlöshet och förtvivlan. Jag fick andnöd och panik. Men så efter 3 minuter kom en skugga som långsam blev tydligare. Där någonstans kunde jag inte längre titta på. Jag kände att jag var tillbaka i missfallet i juni (IVF 5) då teststrecken blev svagare för att till sist försvinna. Lille E tjatade och ville klappa katten, som satt på diskbänken, så jag lyfte upp honom och lätt honom klappa medan jag ringde maken och berättade att vi kunde vänta oss ett missfall. Han bad mig kolla på testen igen, men jag kunde inte.  Efter övertalning kollade jag. Klinikens test var svagare än vårt eget, och vårt eget såg lite svagare ut än de igår. Där och då fick jag ett mörkt moln i tankarna och i hjärtat, som att åka hiss rakt ner i källaren igen. Mörkt och kallt. Jag tog med mig lille E  in i sängen igen och satte på barnkanalen. Kröp ner under täcket och fokuserade på att andas. Resten av dagen har varit bedrövlig. För jävlig. Jag har mått pest. Jag har gått i en känsla av att taket ska trilla ner över mig. Kollat trosorna var tionde minut och väntat på en blödning.  Nu när jag kollar på mina egna tre tester (utesluter klinikens, de är av en annan tillverkare) så vet jag inte längre om jag inbillar mig. Är ett svagare på riktigt?

Svaga tester från dag 9 och 10

Ja, jag tycker att det översta är klart svagare. Jag ringde kliniken. Gulliga Eva sa egentligen bara att om det är positivt så är jag gravid. Hon ville boka upp en tid för UL i januari. Jag försökte förklara om de ”annalkande missfallet” och det svagare morgontester, men hon svarade att det inte betyder något och att halterna Hcg fortfarande är så låga i kroppen att det inte blir nyansskillnader på testen som betyder något. Jag sa att testerna var mycket starkare vid förra gravidteten (FET 1) och hon svarade att man aldrig kan jämföra två graviditeter och två embryon med varandra, de utsöndrar olika halter Hcg i blodet och nivån ökar i olika hastighet. Svaren kändes bra, jag litar ju på Eva dessutom. Men skalet på min ångestbubbla var för hårt och jag var känslomässigt otillgänglig hela dagen. När maken kom hem efter jobbet lämande jag över vår förkylda lille E till honom och tog en rask och lång promenad med hundarna i mörkret, med hjälp av reflexjacka och pannlampa. När jag kom hem kändes livet lättare och jag tittade på bilderna igen. Kanske betyder det inget? Kanske borde jag slappna av och lita på molvärken i livmodern och ömheten i ljumskarna, och de växande brösten? Kanske kommer jag inte att börja blöda. Jag ger det en dag till. Ruvardag 12 får gärna passera också. Om jag sitter här imorgon utan blödning, då vill jag unna mig själv att andas ut och känna glädje.