Jag får enorm klåda och sveda av Lutinus. Därför har jag övertalat min läkare att skriva ut Crinone istället vid de andra försöken. Men denna gång tyckte läkaren att det bästa vore om jag bara kunde stå ut eftersom de tycker att Lutinus verkar ge bättre resultat vid frysåterföringar. Dessutom är jag grymt trött på Crinonens förmåga att komma ut i gigantiska klumpar i märkliga färger som ger mig ångest. Sagt och gjort! Efter snart två veckor med Lutinus har nu klådan övergått i Klådan från Helvetet. Igårkväll höll jag på att trilla av toalettstolen när jag såg något rött i trosskyddet, innan jag insåg att det i alla fall inte kom från insidan. Klådan har blivit så illa att det liksom börjar bli små sår. Idag testade jag lite salva mot svamp och nu tycker jag att det känns bättre. Oavsett om det blir bättre eller inte så kommer jag att kämpa på. Hellre det än Crinoneklumpar. Lutinusen rinner liksom ut efter hand medan Crinonen känns som ett begynnande missfall ett par gånger om dagen. Så klådan till trots får faktiskt Lutinus mig att må mindre dåligt mentalt.

Det som får mig att koppla av nu  är att jag inte kommer att börja blöda. Varje gång oron kommer så tänker jag att eftersom jag äter Progynon så KAN jag INTE börja blöda. Det är ett mantra och det hjälper. Innerst inne vet jag att det kanske inte är sant. Men dr Sorana var så övertygande när hon sa till mig, direkt efter återföringen, att det blir ingen blödning så länge jag  tar dem.

En vacker dag!

Idag har varit en bra dag. Lille E är frisk och varit på dagis, medan jag har varit hemma. Jag är sjukskriven nästa vecka också. Jag har passat på att vara frisör och fixat till håret. Det var länge sen jag gick till en riktig frisör. Det är en utgift jag prioriterat bort till fördel för det enorma sparandet som ”IVF-hobbyn” kräver. Istället har jag lärt mig att  bleka slingor själv. Idag har jag dessutom avancerat och färgat mörkare slingor och en mörkare botten. Det blev bra, och billigt! Idag har jag också ätit frukost i sängen, latat mig och varit ute med hundarna i vackert vinterväder.

Efter dagis fick Lille E fick lyxfika med festis och toscabulle. Själv undviker jag socker i vanlig IVF-anda. Jag har gjort undantag, men generellt har jag låtit bli godsaker sen dagen före återföring. För att öka proteinintaget har jag gjort proteinsmoothies på kvällen. Jag ska snart ge er mitt nya recept som är så jädra gott!! Sött och gott, men utan socker.

Ikväll har jag busat med E, lekt vattenrutschkana i badkaret och hittat på egna sagor vid nattningen. Han vill höra sagor om honom och storasyster M, min bonusdotter. Så jag hittar på och han minns dem och kommenterar. Näsa mot näsa ligger vi, medan han pillar på min arm. ”Prata lite mera, mamma.” sa han när sagan var slut. Vi pratade om dagen och vad vi gjort. ”Min mamma, bara min mamma faktiskt!” lade han till och så pussades vi länge. ”Och du är mitt hjärta, min gullunge och rosenosa! Jag älskar dig!” svarade jag. ”Jag älskar dig” säger sötungen då. Han pratar mycket om vad och vem han älskar just nu. Vår lille hund Wegs brukar hänga med och hämta på dagis. Igår sa E ”Titta Wegs! Jag älskar faktiskt Wegs lite” när jag hämtade på dagis. Han älskar också ost, fiskar och flygplan.

Han är min tillflyktsort, min mindfullness, min smärtlindring och mitt orosdämpande. Han är min framtidstro och min räddning. Min glädje och min styrka. Min son.  Jag har sagt det förr och jag säger det igen; att kämpa för syskon med hjälp av IVF är minst lika jobbigt som att kämpa för första barnet. I vårt fall värre. Men skillnaden är att jag har min tillflyktsort i min son. Där kan jag finnas till i nuet utan att tänka på behandlingsresultat. Med honom får jag känna att allt kommer att bli bra, bara vi fortsätter att finnas till. Själaro.  Det hade jag inte innan.

För övrigt har jag inga andra symtom än ont i brösten idag. Jag tycker att jag borde börja bli trött snart. Jag brukar bli det innan beräknad mens när jag är gravid. Idag är jag inte lika säker som igår på att allt har gått vägen.

Och en annan del av min verklighet nu är frestelser och sockersug. Jag tycker dock att det blivit bättre sen jag började med sockerfri frukost, troligen jämnar det ut blodsockernivån en del under förmiddagen och förhindrar till viss del toppar och dalar. Imorse använde jag kvarg med smak av passionsfrukt/persika och tog fryst mango istället för bär, det blev en riktigt god smoothie! Mycket sötare än den jag gav recept på igår. Rekommenderas!!

Idag har jag haft lite lätt mensvärk. Precis som dagen innan, eller timmarna före, mensen kommer. En varm känsla som nästan fått mig att springa på toa för att kolla. Men jag väntar med toafixeringen. Om en vecka är jag utan tvekan där ändå. Kanske beror det på progesteronet jag tar. Jag kände mig inte trygg att var utan lite stöttande medicin, så Crinone blir det varje morgon.

IVF-diet, istället för godis

Idag kan jag inte klaga på sockersug, men i vanliga fall är det en ständig kamp. Bästa sättet att hålla sötsugen borta är iskall Cola Zero (dock inte för mycket med tanke på koffeinet) . Dessutom passar kvarg perfekt för ändamålet! De små förpackningarna i bild innehåller inget socker, men väldigt mycket protein. De finns i flera smaker. Den stora förpackningen (vanilj) innehåller socker men också mycket protein, så den kan användas till lyx. Tex som sås till fruktsalladen som man äter istället för lördagsgodiset. Man kan också göra glass av den, det finns recept på nätet!

Till frukost gör jag smoothie, en vana som jag blivit fast i sedan den förra IVFen. För att öka proteinet och minska sockret byter jag ut vaniljyoghurten jag använder vanligtvis mot naturell yoghurt och smaksatt sockerfri kvarg.

IVF-diet, nyttig frukost/mellanmål

En banan (mycket mogen, ju sötare desto bättra), 2 dl naturell yoghurt, 1/2 förpackning (a 150g) smaksatt kvarg, 0,5-1 dl frusna bär eller mango. Mixa! Jag brukar ta hallonkvarg och frusna blåbär och hallon.

Idag är det inga stora problem att vara optimistisk och hoppfull, men jag måste aktivt hålla de mörkaste tankarna borta. Jag har orden från vår läkare, embryologen och sköterskorna ringande i öronen. De tror på vårt embryo och de tror på oss och våra chanser att lyckas, även om de förstås alltid är noga att (med all rätt) poängtera att det inte finns några garantier. En av sköterskorna sa ”De blastocyster som klarar sig och dessutom är så fina att de kan frysas ner, de är det krut i! Riktigt krut! Det här ska gå bra ska ni se”.  Jag fokuserar på de orden idag.

Arbetsnamnet för vårt lilla embryo har blivit Jansson efter att ha läst Cecilias kommentar om att vi fått ett Bamse-embryo Maken har gladeligen därefter börjat kalla mig för sin lilla Janssons Frestelse. Stämningen är på topp, så som det alltid är efter en återföring…

Jag lovade er recept på en god och sockerfri frukost och det kommer imorgon, tillsammans med tips på bra substitut när man är superduper godissugen. Läs om studien som motiverar mig att vara sockerfri under IVF och FET!