Med näbbar och klor…

Idag var det dags att börja arbeta igen. Chefen är av okänd anledning skitsur på mig, trots att han vet vad jag nyss gått igenom. Han hälsade knappt på mig. Jag orkar inte ens bry mig, blir inte ledsen bara smått irriterad. I min e-post korg hittade jag en analys av mitt arbete från ett svenskt universitet där jag fick den finaste feedbacken jag någonsin fått. Det stod att mitt arbete påverkar utvecklingen i hela landet inom det område jag arbetar med. Mejlet hade kommit två veckor innan chefen bestämde sig för att jag inte längre ska fortsätta jobba inom mitt kompetensområde. Mejlet hade även gått till honom. Det är svårt att acceptera, men jag måste bara släppa det. ”Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.”

Jag skickade maken att köpa vitaminer till mig idag. Folsyran var slut och dessutom tänker jag satsa på mer D-vitamin den här gången. Jag har läst lite nya rön om att D-vitaminbrist kan påverka förmågan att bli gravid. Tydligen är det dessutom väldigt vanligt i Skandinavien. 50% av befolkningen har D-vitaminbrist under den mörka årstiden. Det kan ju inte skada med lite tillskott?!

Gravid-vitaminer?

Jag ringde till Nordic IVF idag och berättade att jag fått mens i lördags. Det var roligt att prata med de goa sköterskorna igen, Annika och Eva. Jag gillar båda. Vi bokade datum till ultraljud till nästa vecka. Jag frågade om det finns möjlighet för mig att använda Trombyl den här omgången, de bad att få återkomma efter de talat med läkaren, Sorana. Kort därefter blev jag uppringd och fick besked om att jag får Trombyl om jag känner mig tryggare då. Jag vet att det inte kan förhindra missfall och MA, men jag känner att det verkligen kan hjälpa mig mentalt ändå. Jag gör något annorlunda än förra försöket! Det känns bra.

Snygge tuppen, Bingo! (Appenzeller/isbar)

Nu börjar kycklingarna från i somras bli stora. I veckan blev vi tvungna att nacka tuppkycklingarna, det är helt omöjligt att hitta hem till tuppar. Vi har redan två och fler kan man knappast ha om de ska trivas. Det blir oroligt med många tuppar och hönorna blir slitna av allt parande och dominanshävdande. Men en ungtupp klarade jag inte av att skiljas från. Bingo! Minns ni honom? Jag skrev om honom i början av sommaren. Hans hönsmamma hade legat och ruvat i en evighet på fina rasägg som jag köpt för dyra pengar. Datumet för kläckning hade passerat och jag trodde att det var kört, tyckte synd om hönapönan som låg där och hoppades. Samtidigt gick jag själv igenom vårt första missfall, kroppen verkade vilja behålla ett embryo som inte fanns och missfallsblödningen satte inte riktigt igång. Och så plötsligt en dag kikade en liten kyckling ut under hönan Lottas bröst, Bingo! Vi blev så glada! Med tiden när han växte tyckte vi att han såg lite udda ut för sin ras. Han skulle vara en maran, men han började få en tofs på huvudet och långa ben. En dag kom grannfrun över, som är väldigt kunnig på höns. ”Det där är ju en appenzeller!” sa hon. Va?? Vi fattade ingenting! Vi hade lagt in ett gäng mörkbruna maranägg, inget vitt appenzellerägg. Men efter lite betänktetid insåg vi att appenzellern Silvia (hon som ruvade inuti en stallvägg för en månad sedan) hade varit inne hos Lotta och tjuvvärpt ett litet ägg hos henne. Listigt! Då slapp hon jobbet själv. Och på så sätt blev Bingo till. Det lustiga, och sorgliga, är att Silivias egen ruvning gick helt åt skogen. Efter ett tag fick vi riva delar av väggen och plocka ut både henne och äggen eftersom inga kycklingar kom. När jag lyste äggen (det gör man med en starkt ficklampa) var alla, utom två, obefruktade. De två som var befruktade hade avstannat i utvecklingen och var döda. Så tuppen Bingo är verkligen bingo! One of a kind. Jag bara måste hitta ett hem till honom. Snygg är han också, eller vad tycker ni? Kolla frillan!