På inadningen tänker jag ”hoppas, hoppas, hoppas, hoppas”, på utandningen tänker jag ”hoppas, hoppas, hoppas, hoppas”. Däremellan står det stilla.
Jag orkar inte tänka några tankar fullt ut kring att inte lyckas denna gången. Jag orkar inte vara rädd när jag går på toa (för att upptäcka blödning). Någonting har satt stopp. Och jag tänker att denna gång kanske det kostar mindre att bara tänka att det ska gå bra. Jag kan ändå inte förbereda mig för en besvikelse. Hur jag än gjort och tänkt de andra försöken så har negativa test och tidiga blödningar slagit ner som bomber. Jag orkar helt enkelt inte förbereda mig för en till katastrof. Varför ska jag sitta och kura flera dagar i mitt eget mentala skyddsrum när marken skälver lika mycket utanför om bomben slår ner?
Jag är trött som tusan. Jag gick och lade mig tidigt igår och sov dessutom på lunchen idag, men ändå är jag ganska sliten. Det kan vara semestertrötthet…? Idag har jag haft lite svag värk, som mensvärk, i livmodern. Korta sammandragningar. Det kan antingen vara ett bra tecknet, ett tidigt symtom på graviditet, eller ett tecken på att mensen kommer att komma tidigare än beräknat. Who knows?
Idag vill jag pigga upp med en bild från hönshuset. Minns ni Bingo? Den ”fula” tuppkycklingen som fick namn efter en icke så fager kändis. Kycklingen som var ensam i sin kull. Han har växt upp till en riktigt snygg tonåring med tofs på huvudet och härlig silvrig färg med inslag av champagne . Till och med benen är silvriga! Och en grön skimrande fjäder i stjärten. Snygg va?!
Ungtupp, korsning appenzeller och isbar
