Det var med snudd på overklighetskänsla vi steg in på kliniken imorse. Vi har levt i den akuta sorgen en vecka nu och livet har kretsat kring att ta hand om henne som vi förlorat. Vi har försökt inse vad som hänt och samtidigt försökt tänka i hennes banor om hur hon skulle vilja ha det nu. Att vara tillbaka i väntrummet var att inse att livet utanför fortsätter som vanligt. Vårt liv också. Svärmor skulle ha velat att vi fortsätter att kämpa. Hon var på vår sida till 100% och hoppades intensivt att vi skulle lyckas med att få fler barn. Hon sörjde varje missfall med oss. Vi bestämde oss i bilen utanför att ”Nu kör vi”. Vi tar ingen paus och vi ger inte upp. Detta är vår kamp och vi fortsätter oavsett.
Livmoderslemhinnan såg bra ut, 11 mm tjock. Jag är på dag 11 med Progynon. På söndag blir min låtsasägglossning och jag ska börja med progesteronet. Vid stimulerad frysåterföring reglerar man ner kroppens egen cykel med östrogen och får livmodern att växa tills den är redo att ta emot ett embryo. Detta är vår första stimulerade FET.
Efter undersökningen var det dags att bestämma hur vi ska göra med våra embryo, vi har tre korttidsodlade och en blastocyst kvar. Vi hade bestämt oss för att återföra två korttidsodlade. Efter tre blastocyst-missfall har vi haft en tanke att det kanske är läge att ”go back to basic”. Kritiken mot blastocystodling har man ju hört och tagit in. Men samtidigt har jag enormt förtroende för vår läkare Pia. Hon sa i och för sig att det är upp till oss att välja men hon lade till att hon inte valt det själv, om hon var i vår sits. Hon intygade att de embryon som inte klarar sig i deras labb inte heller klarar sig i livmodern och därför är det bästa alternativet att odla våra små embryo tre dagar till för att ”köpa” mer information om dem och öka chanserna för graviditet. Med blastocyst är det över 50% chans att lyckas (kanske 60%), med tvådagars bara 20%. Det tog emot. Vi vacklade. Men till sist beslöt vi oss för att gå på hennes linje. Då fick vi också frågan vi knappt vågat hoppas på, om vi ville ha tillbaka mer än en blastocyst om det blir möjligt. Vi behövde verkligen inte fundera över ett svar, både jag och maken sa ja direkt. Tvillingar är givetvis ett fysiologiskt risktagande, men samtidigt en enorm chans att få den familj vi så innerligt önskar oss. Jag är beredd att ta den risken.
Pia gick återigen igenom våra resultat och poängterade igen att vi blivit gravida 3 av 4 försök vilket är ytterst bra, det vill säga ur hennes perspektiv. Hon anser inte att det finns någon förhöjd risk att vi har kromosomfel eftersom två av missfallen varit så tidiga. Jag kan dock inte släppa de tankarna. Det är så svårt att acceptera att det bara kan handla om otur. Som när vi spelar spel med ungarna och man lyckas få en etta tre gånger i rad och blir ståendes i startområdet medan de andra hoppar iväg mot mål. När det händer ber jag inte att få undersöka tärningen i jakt på fel. Men när det händer min kropp… Det händer ju i MIN kropp! Att vara så maktlös och försöka inse att det inte handlar om mig är svårt.
Nu är planen att våra tre små embryo ska tinas om en vecka. Alla tre. Det är väldigt läskigt. Vi hoppas på att åtminstone två överlever upptiningen. Vi hoppas att minst en av dem blir en blastocyst. OM det lyckas så återförs den tillsammans med den från frysen nästa fredag. OM vi skulle få ut två blastocyster av våra småttingar så återförs de istället. Om ingen överlever så tinas den frysförvarade blastocysten upp. Risken är alltså stor att vi tömmer vårt förråd nu. All In på så många plan. Ekonomiskt, känslomässigt och fysiskt.
Hoppas att detta är rätt beslut. Nu kör vi.
Aha! Då förstår jag vad du menar!! Jag förstod inte helt annars hur det hänger ihop. Ja tvillingrisken ökar förstås med många tusen procent. Tvillingrisken med en blastocyst borde ju vara långt under en procent och med två blastocyster blir det statistiska risken 25-36% beroende på om man räknar med 50 eller 60% chans per blastocyst.
Jag avskyr att läkare kan tycka och tänka så olika kring detta. Enormt frustrerande!
Kram till dig!
Hej igen. Intressant att du berättade om min situation för din läkare och hennes svar. Jag vet ärligt talat inte vilket ben jag ska stå på ibland. Läkarna verkar tycka så olika. Jag tycker påståendet om eventuella kromosomfel är allvarligt och något man inte bara slänger ur sig, ens för att ev kunna remittera någon till en studie. Jag tar för givet att det finns en vetenskaplig grund bakom det.
Angående att sätta in flera embryon samtidigt är det jag som var otydlig. Min läkare menar att två blastocyster ökar chanserna för tvillingar rejält jämfört med att sätta in EN blastocyst (eller en tvådagars). Men det hon var mest rädd för var att de kan dela sig så att det kan bli en trilling- eller fyrlingsgraviditet. Det är svaret jag har fått. Kram
Visst är det märkligt Susanna!! Jag tycker också att du och jag behandlad väldigt olika, och vi får ju besked som skiljer sig mycket åt trots att vi har liknande bakgrund! Jag berättade ”om dig” för min läkare och sa att din läkare sagt att risker fanns att ni behöver PGD. Det förstod min läkare inte alls. Hon säger att forkning visar att när kvinnor som fått färre en tre missfall (då räknas inte de tidigare ”kemiska” graviditeterna in, utan bara dem som kunnat fastställas med ultrljud)utreds för kromosomfel så hittar man ytterst sällan en förklaring. Det är först efter tre ”riktiga” missfall som det ens är värt att utreda det.
Jag förstår inte hur risken med tvillingar kan vara högre med blastocyst… Två dagarsembryo blir ju blastocyster i livmodern sen, om de klarar sig. Eller hur menar hon? Enäggstvillingar är väl inte vanligare vid IVFer än vi vanliga livet? Eller?
Vi var väldigt tydliga med att vi var redo att ta två embryo och att vi är beredda att ta riskerna, samt att vi mer än gärna vill ha två barn till. Det var först då hon öppnade upp för det alternativet. Men jag är fortfarande förvånad. KRAM
Tack ALLA för ert stöd i detta. Ibland vet man inte vad som är upp och ner, rätt och fel i denna värld av märkliga beslut. Ja, det var så E blev till, men med tvådagars!
Lycka till Sofia <3
Hej. Bra att ni känner er nöjda med ert beslut om att fortsätta behandlingen. Du och jag är ju ungefär lika gamla och på vår klinik säger läkaren att vi aldrig kommer få tillbaka två blastocyster samtidigt pga risken för tvillingar och trillingar (då det är ökad risk att en blastocyst delar sig jämfört med tvådagars embryon). Vi ska göra vårt åttonde försök nu och jag blir förvånad över att eran läkare erbjuder er det utan att ni ens behöver fråga. Så olika de jobbar i samma land. Jag vill gärna ha ETT friskt barn men är beredd på tvillingar om det skulle hända och vill gärna prova ”något nytt” efter sju misslyckade försök. Kram
Stort beslut men det låter som en väldigt bra plan. Jag hejar på er!
Hej! Jag har varit lite frånvarande ett tag och vill därför börja med att beklaga sorgen. Vad bra att ni tog er tid att tänka igenom allt. Jag hoppas allt jag kan på att ni ska lyckas med er kamp. Vad bra att ni får möjlighet att prova med två embryon, ni har ju önskat den möjligheten länge och det var ju så E kom till också
Jag tror att det kan vara bra att gå all in ibland för att man ska lyckas, även om det klart kan kännas läskigt! Kram
Det låter som ett bra beslut. Håller alla tummar för er! Själv fick jag en blastocyst tillbaka i lördags. Rädd för att det inte ska fungera eller att det ska bli ytterligare ett missfall… Ja, vi får väl se hur det slutar
Håller tummarna och tårna att det blir som ni vill. Önskar er all lycka. För det förtjänar ni. Kram