Jag blödde inte särskilt mycket i lördags. Det slutade efter fyra-fem timmar. Lite, lite hopp väcktes till liv. I söndags började jag blöda igen, samma tid. Jag ringde KK i Helsingborg. De ville inte ta emot mig och menade att med mina symtom och med så liten blödning utan värk så var det högst sannolikt inget missfall. Jag ringde KK i Malmö, de sa samma sak. Men jag ville veta. På eftermiddagen kom jag äntligen fram till KK i Lund och de ville ta emot mig. Vi fixade barnvakt till Lille E och gav oss i väg. Jag var livrädd.
Väl framme fick jag efter kort väntan lämna urinprov och snabbsänka. därefter väntade vi en timme på att få träffa en läkare. När hon hämtade oss i väntrummet bar mina ben knappt mig, jag svamlade något om ”jag är så jäkla rädd”. Läkaren tog in oss i undersökningsrummet och frågade om graviditeten. Innan det var dags för ultraljudsundersökningen sa hon de avgörande orden ”Ditt urinprov var negativt.”
Negativt. Hur kunde det vara negativt? Jag testade ju starkt positivt för en vecka sen och hade alla symtom kvar. Ont i brösten, trött så in i Nordens och illamåendet.
Ultraljudsskärmen visade upp en tom livmoder. Och så var vårt fjärde missfall bekräftat. Det var på riktigt.
Vi föll igen. Ner från de mjuka molnen, bland stjärnor och planeter, drömmar och framtidstro, ner till den mörka, dyiga fängelsehålan igen. Och här sitter vi nu. I ömsom förtvivlan och ömsom förnekelse. Det går inte att fullt förstå vidden.
vad händer nu? Vi har ingen plan kvar. Pengarna är slut. Och tron till IVFer och behandlingar sviktar. Den värsta tanken, min största rädsla hänger över mig som ett täcke av bly; tänk om… Tänk om vi aldrig kommer få ett barn till. Tänk om det inte går.
Tack alla rara, söta ni som hejar på oss och tar er tid att skicka tröstande ord till mig. Det hjälper så oerhört mycket att ni finns här. Ni tar bort känslan av ensamhet. Kramar L
Kloka tankar Flickmamma. Ja, det är ju många som det tar tid för. Och väldigt många kvinnor får missfall. Jag försöker också tänka på det för att känna mig mindre ensam. Missfall är verkligen vedervärdigt. Hoppas att det går bra för dig nu!! Kram
Ja, Sofia. De har kollat min sköldkörtel ett par gånger. Senast gjorde de det nu på KK i söndags. Den är helt normal. Tack för att du hejar på oss <3
Marie, jag trodde jag var ensam… Vill nästan ropa ut över cyberrymden och fråga ”Hur överlever du??” Några tips till mig? Detta är ju så otroligt tungt. Önskar inte att någon annan ska behöva g igenom detta! Beklagar att du är i samma bedrövliga sits
STOR kram!!
Tack för dina ord Malin. Väldigt tänkvärt för mig, bra att påminnas. Jag kan tänka att min tacksamhet över min make och min son inte riktigt lyser igenom i bloggen. Detta är ju min kanal att få ut all sorg och alla jobbiga känslor. Men tacksam är jag, varje minut. Jag tror inte att det finns någon mamma i världen som pussar och gosar med sin unge så mycket som jag, och som engagerar sig så i lek och bus. Jag nästan lever på den energin jag får av honom. Och maken… Ja, hur hade jag klarat mig utan honom? Jag vet inte hur du lyckas. Jag förstår att det är oändligt tungt och tufft. Hoppas att du har stöd från vänner och familj i detta. Tio behandlingar är verkligen en lång resa. Jag hoppas att du får det/de barn du längtar efter snart!! Kram
Är så ledsen för er skull. Det borde verkligen ha varit er tur. Vad konstigt att testet blev negativt så snabbt eftersom det var tydligt positivt. Jag hoppas att ni kan få råd och stöd från kliniken. Tänker på dig! Kram
Fy beklagar verkligen det som har hänt! Så orättvist livet är! Missfall är hemskt! Har haft två och är livrädd för att det ska bli ett till nu när vi gör nästa försök! Vad säger kliniken om detta nu då? Göra någon utredning?
Har själv varit med om starka plus som sedan efter en vecka bara varit borta och inte haft speciellt ont och blött bara lite. Och haft kvar alla symtom! Kroppen kan verkligen luras och det är hemskt. Inte för att det är någon tröst alls just nu men många som inte gör IVF får ju tidiga missfall, ofta så tidiga att de inte vet om det. Sedan tar det ju oftast minst 6 månader upp till ett år av försök innan ”friska” par blir gravida, så försöker jag tänka nu när vi står inför insättning nr 5 gällande syskonförsök. Skickar en stor kram och hoppas ni till slut får ert efterlängtade andra barn!
Blir så himla ledsen när jag läser. Man satsar såå mycket, ekonomiskt men framförallt känslomässigt, vid ivf och även om man inte tar något för givet vid positivt graviditetstest så känns det bara så förbannat tomt och hopplöst vid missfall. Kan inte och vill inte ens tänka på hur det känns efter fyra. Vet inte vad jag ska säga, inga ord räcker till eller gör någon skillnad. Skickar en stor, varm kram.
Usch vad jag lider med dig! Nu måste ni väl ändå få en missfallsutredning och se vad det kan bero på. Det positiva är ju att ni har ett barn så ni vet ju att det kan gå hela vägen. Det är ju förjäkligt att man ska behöva ha otur så många gånger. Hoppas ni finner styrkan att gå vidare snart. Hoppas en utredning visar på något enkelt problem som kan åtgärdas och ni får ett efterlängtat syskon. Har du förresten koll på sköldkörteln så inte den börjat spöka?
Stor kram
Nej nej nej nej nej! Det finns inga ord, men jag vill skicka kramar & styrka.
Fy så ledsamt!!! Beklagar!!!
pengar slut och 4 avbrutna graviditeter.
Ingen tröst men vi sitter i samma sits
Jag beklagar så!
Förstår att det är fruktansvärt jobbigt och att det här kanske inte är det du vill höra men tänk så fantastiskt att ni har lilla E och varandra, vad som än händer.
Jag har gjort 10 behandlingar, har aldrig fått ett plus. Har fått bekosta allt själv och fått kämpa för varenda ultraljud. Lever ensam och har ingen axel att gråta ut mot. Jag hade kunnat göra allt för att få vara i din sits med barn och sambo. Försök njuta av det du har, det är en rikedom även om det inte blir ett barn till.