Det har varit lång väntan på dag 1. Mensen kom inte som den skulle i måndags. Första gången någonsin som den varit sen, särskilt när jag vetat om ägglossningen. Men till sist kom den alltså nu ikväll, 18 dagar efter ägglossning. Jag tog ett graviditetstest innan middagen ikväll, bara för att ha det gjort. Smått förnedrande, men nödvändigt.
När det var dags för Lille E att gå och lägga sig klädde jag på mig och gjorde hundarna redo för en promenad. Jag klev ut på gårdsplanen och vinkade till maken och E i fönstret. När jag öppnade vår grind ut till vägen såg jag en stor, mäktig fågel flyga över fältet mot mig. Först trodde jag att det var en rovfågel så jag blev ståendes och såg häpet hur den närmade sig. Ett par meter mellan vingspetsarna. strax innan den kom fram till gården vek den av och svängde runt vår lada, 5-6 meter ifrån mig. Det var en stork. En vacker mäktig, skånsk stork. Jag vände mig om, Såg ni??? Och maken hade sett. ”Ett tecken!”, skrattade han.
Det blev en lång och härlig promenad i traktorspår över åkrar, längs gärdsgårdar och grusvägar. Jag och hundarna kom hem när det nästan blivit mörkt. Och då hade jag fått mens!!
Jag tänker på min gamla morfar, som dog för många år sen. Han lärde mig som barn fåglarnas läten. Och ibland tänker jag att han skickar en fågel till mig med hopp och styrka.
Tack för storken morfar, jag gillade den <3
Det bestämmer vi Lina
Åh, så fint med storken. Hoppas att den var på väg till mig först, sen kan den svänga tillbaka ner till er om sisådär två veckor då (eller när det börjar bli kritiskt för er).
Jag väntar på mitt femte och förmodligen sista äggplock på måndag. Lite ödesmättad känsla sådär och tiden går långsamt.