Det har gått några dagar sen ET nu. Det känns så kaxigt att skriva det, men jag känner igen känslan av graviditet. Mina bröst spänner och har hårdnat, magen molar och stramar till då och då. Men framförallt har jag idag känt det som brukar vara mitt tidigaste och säkraste tecken- bäckenbottensmärtor. Foglossning. Det sitter mest i höfterna, men känns även i blygden när jag sätter mig på huk. Än så länge är jag trygg med att vårt lilla Embryo lever där inne, nu ska den ”bara” fortsätta hålla sig kvar.
Jag arbetar mentalt med mig själv nu för att inte tappa fästet och falla. Det känns som ett träningspass för själen. Jag försöker att välja mina tankar aktivt och bryta de tankar som alltid leder till katastrofer i slutet. Jag tillåter mig själv att dagdrömma om en liten bebis, glädje och lycka, en stabil ekonomi med lite guldkant på tillvaron igen. Så fort jag hittar en tanke om en önskan så försöker jag följa den en stund och drömma.
Imorse hade jag ett par timmar med oro, känslan av att vilja fly. Men jag är stolt över att jag tog mig ur det och inte fortsatte ner. Samtidigt känner jag att OM det plötsligt blir övermäktig så får det bli det. Jag gör vad jag kan och går det inte så får det vara. Då får jag acceptera oron och ta en timme i taget, så som jag gjort förut.
Idag är jag så glad över att jag inte har haft ångest när jag gått till toaletten och över att jag inte sprungit dit i onödan heller för att panikkolla trosorna, trots att Crinonen runnit ut som vanligt… Den där Crinonen är ju dessutom lustig. Jag börjar misstänka att det är någon typ av medel i som ibland har färg, nåt plastigt substrat. Idag kom det ut en ceriserosa liten klump. Jag fick inte panik utan konstaterade bara att min kropp omöjligt kan tillverka något i den färgen. Så onödigt ändå! Förra försöket hade jag fått svindel av den synen!
Så kort och gott; jag kämpar på här.
Hej Lina! Jag har tänkt på dina ord hela dagen och ska försöka samla mina tankar kring ett inlägg om oro. Ett aktuellt ämne för många av oss ju. Hade precis skrivit ett långt svar här till dig, men det försvann. Måste gå och lägga mig nu, men jag förstår hur du känner. Var snäll mot dig själv, det är okej att vara orolig. Kämpa inte emot med uppfostrande tankar då blir det värre. Men försök planera in saker som du gillar att göra. Ta långa promenader när oron är jobbig. Och andas djupa andetag! Mina snabbtips bara.
Kram
A, hur gick samtalet? Hoppas att allt gick bra och att du känner dig trygg med dem!
Ja, ivfklinikerna skriver bara ut till egna patienter, men jag har ju fått mina recept från min gynekolog. Jag tror säkert att du också kan få intrallipidipiddropp, kortison och Innohep/fragmine efter ett plus från en hängiven läkare i Sverige. Grekland är ändå det bästa alternativet ju! Spännande om det blir så!
Skönt att det gick fint för dig med cytotecen. Det verkar vara ett lotteri det där.
Kram!
Låter lovande. Nu gäller det bara att den lilla håller sig kvar som sagt, precis som här. Jag har varit väldigt glad i några dagar och kunnat glädjas åt mitt plus men igår kväll kom tvivlet igen. Jag har så svårt att se att det ska kunna gå hela vägen, det
Är ju så mycket som kam gå fel och min erfarenheter är ju bara negativa hittills. (Fyra färska ivf de senaste 18 månaderna, aldrig FET, ett plus men missfall vecka 6. Nu på femte (och det vi tänkt är det sista) har jag alltså plusset efter återföring av två embryon.) Jag förstår inte hur jag ska klara av att inte bli knäpp av oro under graviditeten. Jag tycker ju att du verkar så klok, kan du inte skriva ett inlägg om hur du hanterar oron? Om du har några tips eller erfarenheter som du fått under vägen? Skulle vara väldigt tacksam för lite input för mina känslor är helt i kaos nu. Tack och kram.
Vilken underbar känsla. Hoppas det fortsätter så
positiva tankar!
Det gick bra med cytotecen tycker jag, blödde ordentligt första dagen med stora klumpar men nu har det lugnat sig. Det som håller mig uppe nu är greken. Ska ha telefonkonsultation idag och om allt känns bra åker jag dit redan om mindre än två veckor!
Eftersom vi inte gör ivf så har vi råd… Kostar ju inte mer än en ivf här hemma. Falun utför bara immunbehandlingen på personer som gör ivf vad jag förstår?