Hatar dessa förmiddagar då Crinonen sakta rinner ut och hjärtat hamrar av kortisonintaget och vanlig jävla ivf-nervositet. När jag vaknade imorse tyckte jag att alla symtom var som bortblåsta. Brösten känns inte så spända och ömma idag. Ruvardag 7. Kanske borde jag döpa om det till rysardag.
Idag har jag ont i hela magen, från magsäcken och ner i buken. Det har alltså inte att göra med en graviditet utan kanske biverkningar av kortisonet. Det känns som magkatarr och nåt annat. Jag har så pass ont i magen att jag omöjligen kan avgöra om jag överhuvudtaget känner något från äggstockarna eller livmodern. Kontrollförlust deluxe.
Hela förmiddagen har jag haft ett enormt behov att springa på dass och kolla trosskyddet, men jag har stått emot det. Crinonen visade sig till sist vara vit med några små, knappnålsstora aprikosrosa/cerise gryn. Jag tänker inte få panik över det. Jag har aldrig aprikos/cerisea spottings. Den där medicinen är så märklig.
Mitt taktik idag var först att hålla mig sysselsatt ned tvätt, disk och plock, men sen upptäckte jag att hjärtat ändå slog så hårt i bröstet. Så nu har jag bytt taktik och sitter passiv i tv-rummet och andas. Försöker koncentrera mig på hayday-spelet på paddan, det brukar fungera när jag är som mest uppjagad. Jag började med Hayday när Lille E hade RS och vi var inlagda på sjukhus. Mer rädd än så har jag aldrig varit i mitt liv. Medan jag låg med honom sovandes i min famn och lyssnade oroligt på hans rosslande och ojämna andning så höll jag mig sysselsatt med att hålla igång ”min gård”. Till er som behöver en lugn distraktion rekommenderas det spelet. Efter sex syskonförsök är jag på level 48;-)
Nu ska vi snart packa in oss och åka ut i skogen, långt bort ifrån toaletten.
kramar
