Julpyssel. Ingen särskilt hög nivå, men det vanliga. Lite julklappbestyr, lägga in sill, handla julmat, bonusdotternu julavslutning, slå in paket och så barnmorskebesök och allt det vanliga utöver det förstås. Jag har sagt några gånger att jag verkligen måste börja vila mer. Jag märker ju att jag blir trött i kroppen. Men ikväll fick jag en varningssignal som gjorde mig skiträdd. I två timmar hade jag regelbundna, rejäla förvärkar. De kom med 5-7 minuters mellanrum och höll i sig i en minut. För varje värk blev jag mer orolig. Jag vill ju inte föda nu, han är ju inte redo än. Och jag är inte redo. Det är en månad kvar och vi behöver den månaden båda två.
Nu ska jag ta det lugnare. Ta mig själv på allvar, sätta gränser.
Hos barnmorskan idag såg allt bra ut! Hela familjen var med och barnen tyckte det var så roligt och spännande. Han är fixerad nu, vilket förklarar trycket och strålningarna i blygden som jag haft en vecka.
Lilla bebis, jag längtar efter dig. Men det känns tryggast om du stannar kvar där inne ett par veckor till.
