Med skräckblandad förtjusning väntar jag nu. Men inga tecken på att något är på gång. På denna dag i Lille E:s graviditet gick slemproppen. De senaste dagarna har jag återgått till samma fixering vid toalettpapperet som under BIM-dagarna under en IVF. I förrgår trodde jag att det kanske var på gång, men icke.
Ikväll har jag packat om BB-väskan och känner mig nu nöjd. Jag tog bort en hel del bebiskläder och nöjde mig med två par bodys och byxor, en pyjamas och en sparkdräkt, samt några mössor, strumpor och ett par vantar. Åkpåsen till hemfärden är med och tre filtar. Jag minns att plastbaljan till säng, som de har till bebisarna på BB, kändes så otroligt stel och ogästvänlig. Känns skönt att kunna ha filtar runt omkring bebisen. Förlossningsbrevet är också med, kanske hinner jag skriva mer om det nästa gång. Till mig har jag packat ner ett par mysisbyxor och ett par sköna, vanliga mammabyxor med liten mudd för magen, pyjamas, en lång kofta, några amningslinnen, två amningsbehåar, stora och urtvättade trosor, och necessär med lite basic grejer. Givetvis stooora bindor till mig, amningsinlägg och så blöjor och våtservetter till bebisen. För att slippa ha stora flaskor med så har jag tagit med lite provburkar med hudkräm och annat som jag samlat på mig men aldrig använt. Det som ska läggas ner när det väl gäller är tandborstar och tandkräm, och linsvätska. Maken har packat några tröjor och kalsonger. Jag har bett honom att välja en mjuk tröja till förlossningen så att det känns skönt att hänga på honom. När E föddes hade maken skjorta på sig, och på nåt märkligt sätt så kändes det som att det hindrade mig från att använda honom fullt ut. Han kändes så finklädd.
BB-väskan
Jag har varit hos frissan och klippt mig. Jag vet av erfarenhet att det är svårt att få tid till det sen, så nu klippte jag det rejält. Sen har jag känt mig lite fåfäng inför förlossningen med alla bilder man tar då, så jag har även färgat ögonfransar och brynen. Fast det fixar jag själv. Sånt gjorde jag alltid förr, men sen hag fick E har jag blivit dålig på att ta mig tid.
I veckan bad jag maken köpa matäcken till BB och det gjorde han med besked! Vi har godis och dricka till ett halvt kompani! Men också vindruvor och annan frukt. Och frysmat till honom förstås. Frysväskan har jag plockat fram och frysklamparna ligger på plats i frysen.
Gästrummet är städat till min mor och hennes make som ska passa Lille E.
Jag har sytt en babywrap till babyskyddet också i fleece! Den blev bra! Och så köpte vi ett begagnat babyskydd till, en Akta Graco från 2014, så att vi har en i varje bil. Det hade vi inte med Lille E. I veckan beslöt jag mig för att också investera i ett begagnat newbornset från Stokke till tripptrappstolen, hoppas bebisen kommer att gilla den och framför allt acceptera att sitta i den överhuvudtaget. Lille E kunde vi aldrig lägga ifrån oss, han tjöt så fort han var utan kroppskontakt.
Spjälsängen står bäddad i sovrummet, ny och fin!
Så nu har jag inget kvar att göra mer än att vänta och försöka acceptera oron. Det finns ingen anledning att kämpa emot eller resonera med oron. Den är inte förnuftig. Lyssnar inte på argument. Den sitter i hjärteroten och kurar. Lika bra att säga ”Hej på dig. Där är du! Jag vet varför du är här. Allt jag varit med om har fört dig hit. Men du är ingen spådam som kan sia om framtiden. Du bara påminner om det som varit.”.
Kram på er!
Ja, Linna det är väldigt spännande. Men också frustrerande och man får verkligen en intensiv känsla av att han aldrig kommer komma ut, trots att man förnuftsmässigt vet att det inte är så.
Ja, amningen kan verkligen bli strulig. Min infektion höll i sig i åtta månader och gick från stafylokocker till E-coli, men det var pga att sjukvården verkligen klantade sig om och om igen. Det ska gå att behandla en infektion. Mitt enda råd är att aldrig låta dem öppna upp bröstet om du får en böld innuti som behöver tömmas, utan se till att de isf suger ut det med kanyl. Öppnar de upp så läker det aldrig pga att mjölken rinner ut en ny väg. Äckligt.
Kämpa på!! Och njut:-) Kram
Åh, vilken spännande tid! Jag hoppas att du kan njuta lite av de här magiska sista dagarna även om det är tungt och jobbigt. Jag fick ju inte göra det riktigt eftersom barnen föddes 7 veckor för tidigt men det är inget jag sörjer. Tycker bara att det verkar så spännande att gå runt och veta att när som helst nu.
Heja, heja! 
Hos oss är det kaos fortfarande och vi är verkligen i bebisbubblan. All tid och energi går fortfarande till barnen men det är väl så det sk vara. Jag har haft en massa krångel med amningen också med tre mjölkstockningar varav den sista blev en infektion. Antibiotika och grejer, så otroligt jobbigt. Hade ingen aning om att man kan bli så sjuk! Konstigt faktiskt att man inte får veta mer om hur komplicerat amningen kan vara. Särskilt konstigt eftersom jag är en rätt påläst person med kontrollbehov, varför får man inte veta sånt..? Jaja, bara att hoppas att det är över för gott nu. Vill ju bara gosa med mina barn och må bra.