20 JunRuvardagarna är över

Det som bara inte fick hända hände. När vi satt och åt tårta med alla våra gäster i eftermiddags, på självaste midsommarafton så kände jag hur det började rinna. Ångesten slog till direkt. Så fort jag funnit mod gick jag på toa och kunde konstatera att en rejäl blödning satt igång. Jag kände bara att jag inte orkade med fler turer efter dessa dagar. Jag blev helt slut. Kroppen förvandlades till bly. Jag förstår fortfarande inte hur jag kunde få positivt på testerna om missfallet pågått sedan i onsdags. Jag tog ett nytt test ikväll, visserligen var det inte så länge sedan jag kissat innan, men strecket var svagare än igår och imorse, så nu är jag nog snart ogravid igen. Just nu är det bara tomt och trött. Men jag vet att jag har många tårar kvar att gråta när beskedet är definitivt. Nu var vi så nära. Så himla nära. Fina lilla embryo. Jag… Kan inte förklara. Känner en sådan hjärtesorg. För allt som inte fick bli.

Leave a Reply


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu