Idag fick jag äntligen tala med Nordic IVF och med sköterskan Eva som jag har så stort förtroende för. Jag fick en tid till imorgon för att ta blodprov och göra ett ultraljud. Hade jag kunnat komma idag hade jag fått det. De är fantastiska. Det är så skönt att bli tagen på allvar och att de verkligen förstår hur viktigt detta är för oss. Eva var ändå inte helt negativ, även om hon också lutar åt att det är ett tidigt missfall. Ett missfall kan tydligen också ske utan smärta och med bara en mindre blödning, så som jag haft det. Jag har inte testat mer. Jag orkar faktiskt inte.
Efter jag talat med Eva var det som att det verkligen blev på riktigt. Att det är över. Att vi måste starta om… igen. Nya planer. Hur orkar man?
Att komma till kontoret var också jobbigt. Sitta på möte, försöka engagera mig, lyssna och tala om sådant som jag just nu skiter i. Trots att jag vet att det vanligtvis är det roligaste jobbet jag vet. Jag ville bara gråta hela dagen. Idag har jag bara varit ledsen på riktigt. Odelat ledsen. Det är inte likt mig, men det skiter jag i. Fina lilla embryo, jag saknar dig och önskar att du haft förmåga att bli vår efterlängtade unge.
