I veckan blev vi av med en höna, vår fina apenzeller Silvia. Hon är en lätt liten höna, smidig och med stor tofs på huvudet. Nyfiken men försiktig. Vi förstod inte vad som hänt, men misstänkte rovfågelsangrepp eftersom hennes grupp varit ute i trädgården hela dagen. Vi var ledsna som tusan. Nästa dag när jag var ute på lunchen för att se till de små kycklingarna så stod hon i hönshuset och åt som vanligt, lättad berättade jag för maken att Silvia var återfunnen. Men en kvart senare var hon borta igen. Det hela var så skumt! Dagen efter kom jag ut i hönshuset precis när Silvia stod i hålet ut till hönsgården, där luckan sitter. Men så såg jag att hon tittade uppåt, och så flög hon upp in i väggen och försvann som en trolleriduva. Med hjälp av mobilens ficklampa kunde vi se att det fanns ett hål som Silvia hittat och när vi stoppade in mobilen där och fotade så fångandes detta på bild.
Apenzeller ruvar i hemlighet!
Lilla hönapönan! Vilket fint ställe att ruva på, men hur tänkte hon att kycklingarna ska komma ut för att få mat och vatten? Vi låter henne ruva och övervakar noga. Om hon lyckas kläcka någon, vilket är tveksamt med tanke på hur slarvigt hon ligger, så får vi hjälpa henne med håv för att få ut kycklingarna ur väggen.
