Den 3 september är ett speciellt datum för mig, som en lyckodag. Då tänker jag extra mycket på allt det fina jag har och på hur fint livet har blivit. Så igår tog jag chansen till eftertanke, när det fanns möjlighet, och idag hänger känslan kvar.
Den 3 september 2009 var från början en helt vanlig dag. Jag bodde då i Stockholm med min dåvarande pojkvän, vi hade varit tillsammans i 7 år. Vi var förlovade och planerade bröllop, barn och hus. Men påväg hem från jobbet fick jag ett märkligt samtal. Hans kvinnliga kollega, och handledare, ringde mig och berättade att hon haft en relation med min pojkvän sedan december året dessförinnan. Mitt liv föll som ett korthus och på några minuter befann jag mig på mitt eget Ground Zero. Jag hade ingenting kvar.
En månad av totalt kaos, panik och extrem ångest följde. Jag kunde inte äta, inte sova och hade till och med problem med att klä mig. I efterhand har jag förstått att jag befann mig i ett chocktillstånd. Vädret i september, det klara ljuset och de friska vindarna -lukten av jord- kan få mig att minnas hur otroligt dåligt jag mådde. Otrohet är extremt grymt mot den som drabbas. Sveket är enormt. Jag kände mig så lurad och tillintetgjord, förråd av min allra bästa vän och livskamrat.
Efter ungefär sex veckor hittade jag oanad kraft att återvända och ta tag i mitt liv, jag började bygga upp ett nytt. Jag sade upp mig från jobbet och planerade med boende i Skåne. Jag såg många fördelar i att kunna flytta hem igen, Stockholm var inte min grej. Jag hade ju alltid drömt om hus på landet, med många barn, hundar, höns och en katt. Jag satte upp målbilder för att fokusera på att gå vidare och ett av målen var att gå på date i slutet av året. Jag blev medlem i match.com, mest som en kul grej. Första mejlet jag fick var väldigt speciellt. När jag läste det så kändes det som att jag kände personen som skrivit det. Jag funderade på om någon vän skojade med mig, men ingen kände till mitt medlemsskap. Jag svarade på mejlet och därefter fortsatte en strid ström av e-post mellan mig och denne man. Efter några dagar övergick vi till sms, typ 10 i timmen, efter en vecka vågade vi pratas vid i telefon. Varje kväll som följde pratade vi i timmar, långt in på natten. Fantastiska samtal! I slutet av november åkte jag hem till Skåne och gick på första daten. Det var extremt nervöst, men när jag körde fram till hans hus och klev in genom grinden så kändes det som hemma. När han kramade mig första gången så var det som om alla problem jag någonsin haft slutade existera. Den daten, som varade i drygt 48 timmar, var magisk! Den 19 december, dvs några veckor senare, flyttade jag in till honom.
Så var det att träffa min make C. Den finaste människan i världen. Varje dag är jag tacksam över att han har valt mig att dela sitt liv med. Och den 3 september vart år tar jag chansen att tänka på att allt det fina jag har nu vilar på samtalet jag fick den dagen år 2009. Jag förändrades som människa genom den händelsen, jag ser på livet på ett annat sätt och har så nära till tacksamheten. Nu stannar jag ofta till i vardagen och bara njuter av att allt är som det ska. Det blev precis så som det skulle. Jag är på rätt plats i rätt sällskap.
