I februari 2012 gjorde vi vårt andra försök på RMC i Malmö. Det var med tunga steg vi återvände till väntrummet som hade ordet Välkommen skrivet över en hel vägg på säkert 20 olika språk men fick mig att känna mig mer värdelös än jag någonsin känt förut. Jag hade dubbelkollat vilken läkare som skulle undersöka mig denna gång och fått intygat att det skulle vara en kvinnlig läkare som jag inte träffat förr. Det gjorde oss lättade, vi ville inte träffa läkaren som bemött oss så otrevligt igen, Krzysztof Oleszczuk. Jag var orolig över att jag hade fått en ny cysta på min äggstock, så som jag fått efter den första IVFen. Min vänstra äggstock var fortfarande lika öm som den varit sedan cystan dök upp i juli. Plötsligt kallade Krzysztof upp mitt namn, jag tittade på maken och han på mig. Vi reste oss långsamt, jag höll vår lila RMC-mapp krampaktigt i famnen. Fan också. Krzysztof förklarade att den andra läkaren fått förhinder. Det syntes att han kände igen oss. Det kanske inte var så många som bröt ihop i korridoren efter hans undersökningar trots allt? Men han frågade ingenting om hur vi mådde, hur vi kände oss, beklagade inte utfallet av det senaste försöket, överlag verkade han fortfarande totalt ointresserade av oss. Han bad mig genast hoppa upp i undersökningsstolen igen och jag kände hur jag fick kämpa emot min vilja att bara fly ifrån rummet. Jag förklarade att jag fortfarande hade ont i min vänstra äggstock. Han hummade. När ultraljudsstaven var inne hade han, precis som alla läkare, svårt för att hitta min vänstra äggstock (den ligger dold under en tarmslinga har världens bästa gynekolog Peter Ottenstål förklarat för mig). Krzysztof tryckte bestämt med två fingrar på vänstra sidan av min mage. Jag ropade högt ”AJ!!! Var försiktig jag har ont där!”. Krzysztof svarade surt ”Ingen annan kvinna har någonsin klagat vid mina undersökningar”. Jag blev tyst. Vad menade han?
Jag hade ingen ny cysta och vi fick klartecken att börja ett nytt försök vid nästa mens. Denna gången med Gonal-F i mycket låga doser. Krzysztof ansåg fortfarande att det fanns risk för överstimulering. Vi var glada att det gått bra, men besöket på RMC lämnade mig med en mycket obehaglig känsla och en fråga som aldrig blivit besvarad.
Är RMC till för att hjälpa barnlösa patienter att få vård, eller är barnlösa patienter till för RMCs forskning?
Hej Danielle! Så svårt för mig att svara på det… Han ska vara väldigt skicklig, men han saknar nog empati och lite social förmåga. Å andra sidan uppfattar du kanske honom annorlunda än jag iom att du nu är lite förberedd. Jag tog illa vid mig pga att jag förväntade mig något annat. Du har säkert möjlighet att byta läkare. Om du orkar och vågar kan du ju annars säga till honom rakt ut om han behandlar dig lika kyligt. Berätta gärna hur det gick! Jag hoppas och tror att du får mycket bättre upplevelse av besöker!
Hej!
Jag har nyss fått en tid till läkaren du skriver om i det här inlägget. Det är mitt första besök på RMC och nu är jag orolig, vill att mötet blir så bra det bara går. Vad görs vid första kontakten med doktor där? Vill inte blir gynekologiskt undersökt av honom efter att ha läst detta…