…det är mörkt nu, men det blir ljusare igen?
Tänd Ett Ljus finns överallt nu. Jag hör den och låter mig lugnas, som ett litet litet meddelande från någon som vill mig väl.
Jag skrevs in hos psykologen idag, ett kort samtal där syftet var att uppskatta hur jag mår och vilken hjälp jag behöver. När jag hörde mig själv berätta så förstod jag på riktigt vad jag går igenom. ”Så om jag förstår dig rätt så är du gravid igen nu?” frågade psykologen. Jag mötte hans blick och orden fastnade. ”Ehh….” Det där ordet, jag kunde inte säga det. Gravid. ”Ja. Eller kanske. Alltså… kliniken säger att jag är det. Men jag vet att jag kommer få missfall när som helst nu.” På något sätt beskrev jag alla mina tankar i ett par meningar. Han log vänligt och på något sätt så förstod jag att han förstod vad jag känner. Vi pratade om mina panikångestattacker då jag måste rusa till närmaste toalett för att kontrollera att jag börjat blöda, vilket jag hittills inte har. Trots uppskattningsvis 40 panikattacker sen i måndags. Varje gång jag drar ner trosorna så ser jag ett missfall i en bråkdels sekund. Jag ser verkligen rött blod, som sedan bleknar och lämnar kvar ett oskuldsfullt vitt trosskydd och jag sjunker ner på toaletten och hämtar andan medan pulsen långsamt återgår till det normala. Jag tror att vi kom fram till att jag är traumatiserad. Typ. Han förklarade att jag egentligen skulle behövt tre till fyra samtal under mycket kort tid. Helst ett akutsamtal redan imorgon, men det finns inga lediga tider. Han gjorde vad han kunde och till sist fick jag en tid om en vecka. Tills dess är min uppgift att bara acceptera att jag mår skitdålig. Att jag inte kommer att må bra på ett tag. Att det inte blir ”jularnas jul”. Att jag inte kan tänka mig ur detta.
Jag tänker börja där.
Tack!<3
Jag tycker du gör det bra. Jag tycker du gör rätt som börjar där. Ett bra skrivet inlägg där du delar med dig på ett bra sätt.