Den här IVFen är otroligt utdragen. Jag har trott att jag haft svaret varje kväll i fyra dygn nu, gravid/inte gravid. Samtidigt har hoppet under dagtid gått från 0 till 100% och ner till 0 igen med en genomsnittstid på 120 minuter. Extremt påfrestande. Dessa jävla toalettbesök och graviditetstest. Idag kan jag konstatera följande: 1) jag blöder en mensliknande blödning. 2) Det är klarrött blod och mindre än en vanlig IVF-mens. 3) Jag har fortfarande inte haft ont det minsta. 4) Graviditetstestet ger exakt samma utslag som i förrgår.
HUR kan testet vara EXAKT lika starkt efter två dygn? Det borde bli svagare eller starkare, mest sannolikt svagare eftersom jag förutsätter att jag genomgår ett missfall här. Jag vet att man kan få falskt positivt graviditetstest ett bra tag efter ett missfall, men inte såhär tidigt väl? Och rimligtvis inte när jag började blöda redan på dagen för mens och nu har blött till och från i fyra dagar! Dessutom läser jag överallt att det gör ont att få ett missfall. Jag brukar ha ont vid en vanlig mens och rejält ont under en IVF-mens. Varför har jag då inte ont vid ett missfall? Jag läser också att det ska komma ut klumpar… Det har det inte heller gjort.
Det jag grubblar över nu är att jag har ett vanligt missfall som går ovanligt långsamt. Kanske kommer det slå till om ett par dagar med rejäl smärta och mer blödningar. Än så länge kanske embryot sitter kvar, trots att kroppen försöker stöta bort det för att det är något fel på det. Eller så kan det kanske vara ett utomkvedshavandeskap. Men i så fall kommer jag snart att få rejält ont. Dessutom känns ju utomkveds så osannlikt efter en IVF trots att man har fått höra att det förekommer.
Jag VILL inte och ORKAR inte hoppas mer. Men det är klart att jag i svaga, eller kanske starka (?) stunder, hoppas att blödningen jag har helt saknar betydelse, att jag trots allt är gravid och att de svaga testerna är helt normala.
Så typiskt att det är långhelg och allt. På måndagmorgon kommer jag att ringa Nordic IVF klockan 08.00. Jag längtar efter att höra Eva eller Annikas röst. Kanske kan jag få lämna ett blodprov och hjälp att bena ut detta. Skräcken är att få svaret ”vänta en vecka och se…” Urk. Jag orkar egentligen inte ens vänta en minut till. Jag kryper snart ur skinnet…
