Idag blev det till slut en skillnad på graviditetstestet. Efter fem dagar med blödning så har det positiva strecket börjat avta och fastnar idag ens knappt på bild. Det var alltså ett klassiskt tidigt missfall. Men ändå oklassiskt eftersom jag inte haft de symtomen som beskriver missfall. Jag ska prata med kliniken om det imorgon.
Just nu känns det tomt. Sorgligt och trist. Jag har inte lust att göra någonting. Men samtidigt känner jag mig hoppfull och oändligt tacksam över att jag trots allt blev gravid, även om vi förlorade i slutändan. Det känns bra att veta att embryot fastnade och fick en ärlig chans! Jag behöver inte grubbla över om något gick fel kring infästningen. Det känns tryggt att veta att det ändå var fel på själva embryot, och inte på mig.
Jag kommer att fortsätta att skriva under rubriken ivf5 tills jag känner att det är över mentalt också. Jag har en bit kvar där. Många tankar att tänka färdigt. Nu är jag oändligt trött och kan inte reda ut mina tankar. Vi är alla väldigt förkylda här hemma, det kom också på midsommarafton. Och lille E har barnastma som alltid sätter igång på nätterna när han är förkyld. Så mitt i all missfallsproblematik har vi knappt sovit. Man kunde mått bättre idag
