Undersökningen visade att jag idag hade en äggblåsa på höger äggstock som var 18 mm stor och att min livmoderslemhinna var 8 mm. Pia sa att det var perfekt. Ägglossning brukar ske när ägggblåsan är 20-22 mm och den växer en till två millimeter per dag. Så från och med imorgon ska jag börja testa med ägglossningstester två gånger om dagen! Men om jag känner mig kropp rätt så kommer ägglossningen på fredag och därmed omslag på stickorna på torsdag. Sex dagar efter omslag blir det återföring av en söt liten blastocyst. Åh, vad jag ska välkomna den lille hem till livmodern. Bästa sättet blir att återgå till en helt sockerfri diet under ruvningen, det funkade ju sist. Jag tror fortfarande på den vetenskapliga artikeln jag hittat om att högt blodsocker har en toxisk effekt på embryon.
Det kändes skönt att komma in till Nordic IVF idag! Jag minns fortfarande den avskyvärda känslan jag hade varje gång jag kom in till RMC i Malmö. Tänk vilken skillnad! Där var jag orolig och rädd när jag satt i väntrummet. Jag kände mig oviktig och utanför sammanhanget där. Min kropp behandlades men jag var inte värd att informeras om resultat och bedömningar. På Nordic gick jag upp för trappan med förväntan inför att träffa personalen igen och med lite pirr i magen av förhoppning om att allt står rätt till inne i magen. De välkomnade mig med leenden och verkade uppriktigt glada över att ses igen. Det betyder mycket! Dessutom kom jag till kliniken samtidigt som min läkare, Pia, och såg att när hon klev ur en Skoda. Jag vet inte varför det gladde mig så mycket, men det fick mig faktiskt att lita på henne ännu mer. På Öresundskliniken så luktade båda läkarna pengar. Svårt att förklara hur, men de hade en väldigt snobbig uppsyn och väldigt dyra kläder. Samtidigt fick vi låna pengar för att kunna betala dem. På Nordic kostar det mindre och min läkare är tre gånger mer engagerad, och så kör hon en skoda. Det passar mig perfekt!
Idag känner jag mig oändligt tacksam över att min kropp funkar! De senaste dagarna har stressen varit enorm och ändå har allt tickat på där inne. Tack snälla livmoder, och ett stort tack till min trogna högra äggstock som alltid producerar ägg medan min vänstra käkar praliner och kollar på såpor!
Ha ha! Det har du rätt i Cecilia!
Jag kanske inte ska snacka skit om min lyxlirare till äggstock då! Sex försök är ju mycket. Jag har många gånger funderat över hur många försök jag skulle stå ut med. En vän till mig gjorde tolv IFVer innan hon fick sitt första barn, och tre med andra. Efter elva försök så var de framme i adoptionskön och skulle få besked inom ett par månader, men då skedde något politiskt med det landet och adoptionerna upphörde. Så de gjorde ett sista IVF-förösk och fick sin son. Jag beundrar hennes ork och är långt ifrån säker på att jag skulle klara det. Alla har vi våra egna vägar att gå. Tack för lyckönskningen, jag suger åt mig den direkt! Kram!!
Jag minns det där med en superaktiv äggstock. Kanske blir det äggstocken som är mer layedback som levererar guld.
Fast nu ska de väl inte leverera utan livmodern välkomna. Jag önskar innerligt att det går väl! <3
Vår dotter kom på första IVFen (ICSI) och efter sex färska försök och ett par tidiga missfall påbörjade vi adoptionsprocessen. Tack och lov! Jag var helt slut av alla behandlingar, men kunde inte sätta stopp tidigare. Och det var ju så det skulle vara. Annars hade vi ju inte fått rätt lillebror!