Det är mycket nu. Inte bara oron i ett försök att få ett underbarn till. Genom mitt jobb, där jag ofta kommer i kontakt med personer som inte mår bra, så jag har jag blivit utsatt för ett hot. Det händer då och då, men denna gången är nog det allvarligaste hittills. Samtidigt ligger hela myndighetssverige och slumrar. Ingen är tillgänglig på brottsofferjouren och min arbetsplats får inte tag i någon polis som förstår allvarligheten, då våra vanliga poliskontakter är lediga. Jag väntar på personlarm som jag ska ha med mig var jag än går. Jag hoppas på att få det imorgon. Men vi får se. I helgen mördades en kvinna dagen efter hon anmält sin make för misshandel. Jag förstår nu hur det kunde få hända. Polismyndigheten slumrar i sommarsömn. Det är för jävligt.
Man tycker att det skulle räcka, men vi har också bekymmer med min underbara bonusunge som inte trivs hos sin mamma där hon just nu firar semester. Hon ringer och vill komma hem varje dag. Det är kämpigt för oss alla. Jag är bitter över det vi kallar jämställdhet i Sverige! Varje månad får jag och maken jämställdhetsbonus för att vi delat föräldraledigheten lika. Men hur ser det ut i svenska domstolar? I hur många fall får papporna chansen att ha hand om sina barn? Hur illa måste det vara ställt med mamman innan det jämställda Sverige inser att en mamma inte alltid är bra för sitt barn? Vi ska dela på chefsposterna, på lönen och på föräldradagarna, men när har ett barn rätt att bo hos sin pappa?
Ja, visst är det! Jag har varit i yrket i åtta år och har blivit hotad ett tiotal gånger, men det känns mycket värre nu när jag är mamma. Funderar över att byta jobb, men jag trivs för övrigt, är bra på det jag gör och har lång utbildning. Så det är inte helt lätt ändå. Och vad gäller domstolarna i Sveriges inställning till jämställdhet och fädrars likavärde så är det verkligen skrämmande. En mamma som tar illa hand om sitt barn har fortfarande mer rätt till barnet än en duktig och kärleksfull far…
Men så obehagligt och skrämmande
<3