Det börjar bli på riktigt nu. Om två dygn ruvar jag igen. Delade känslor förstås! Lycklig och full av pirrande hopp, som sockerdricka i hjärtat, men också orolig och rädd.
Sockerdieten har inte funkat idag. Det har varit för många motgångar och för mycket spirande semester för att lyckas. Idag har jag blivit förhörd om hotet som jag utsattes för i jobbet för en vecka sen. Det var det andra förhöret och det kändes bra, även om det alltid är jobbigt. Nu är förundersökningen inledd, vilket är ett bra tecken och visar att det sannolikt inte läggs ner. Ett vittne har hörts också, och den misstänkte ska snart kallas. Sedan väcks förhoppningsvis åtal och så blir det rättegång i höst, tillsammans med andra brott som jag i mitt yrke anmält denhär personen för. Det kommer att bli jobbigt att vittna. Jag tänker att det kommer att kännas ännu värre om jag är gravid då. Mitt jobb är så ”smutsigt” ibland. När jag var gravid med E så kändes det helt fel att bära med sig ett litet barn i magen i de situationerna. Det är lite tidigt att oroa sig över det dock. En sak i taget! Hur som helst, efter förhöret så ropade ett Marabou mintkrokant högljutt på mig. Jag blev tvungen att äta lite grann, typ 100g. Imorgon börjar jag om med målsättningen en socker- och brödfri diet fram tills testdagen.
