Är det så? Är man först gravid och sen blir man gravidare och gravidare? I min snedvridna tankevärld är det nog så. När man ruvar tänker man att om jag bara blir gravid… Det är DET som räknas! Men när man blir gravid och läser om fosterutvecklingen så tänker jag att detta räknas knappt ens före vecka 13. Det är SÅ mycket som kan gå fel.
För ett par dagar sedan kom jag på mig själv med att inte titta ner i trosorna direkt efter att jag satt mig på toaletten. Jag tänkte på annat! En ”vanlig” människa förstår nog inte ens vad jag menar, men alla som ruvat och som längtat efter barn vet nog. Man är rädd att börja blöda. Jag säger inte att tidig graviditet är lika jobbig som ruvning, absolut inte!! Det går inte ens att jämföra. Men en del obehag, tvångstankar och beteenden sitter kvar. Det sitter djupt rotat. Idag när jag körde bil kom jag på mig själv med att tänka på Paradise Hotel. Jag satt och funderade på röstningen igår. Och först då förstod jag att det var länge sedan jag tänkt så vardagliga tankar. Det var till och med länge sedan jag tittat på TV utan att ha ipaden i knäet och läst bloggar och trådar på familjeliv om IVF-er och kamp för barn. Eller bloggat själv.
Oron för Jansson ligger ändå som en vag dimmridå över vardagen. Jag försöker att få den att lätta genom att stundtals vara överdrivet självsäker och positiv. Igår köpte jag en bebisfilt till Jansson, i ett mycket modigt sinnestillstånd. En timme senare satt jag i bilen och tänkte ”Vad har jag gjort? Tänk om detta betyder otur!”
I förrgår tog jag ett nytt digitaltest. Maken kom hem med ett och lade det finkänsligt i fönsterkarmen i badrummet. Jag hade sagt att jag skulle testa i helgen som passerat för att kolla att det blev 3+, men sen förträngde jag det helt på grund av feghet och oro. Testet låg och stirrade på mig ett helt dygn innan jag, kallsvettig, darrig och vansinnigt kissnödig eftersom jag bangat ur i två timmar, vågade testa. Sedan pratade jag ihärdigt och alldeles för snabbt om annat medan maken stod och stirrade på det tomma digitala fönstret tills det slog om. Det tog ett par timmar innan jag lugnat mig därefter. All denna oro som byggs upp utan direkt anledning. Tankar om ”hur ska jag överleva ett missfall till?”. Jag är så glad över resultatet. Nu är jag lite gravidare trots allt.
Clearblue digitalt, 3+
