Den varade i sex dagar, den där känslan från kliniken ”allt kommer att ordna sig, vi har bara haft otur”. Idag känns det annorlunda. Samma vanliga jävla dy-ångest är tillbaka. Oron kryoper i kroppen och tankarna om fler msslyckanden går på repeat.
Jag var hos psykologen för andra gången strax innan jul. Han sa till mig att försöka låta bli att kämpa för att vara glad och även försöka undvika att fly. Det har inte gått så bra för mig på något av områdena. Så fort julbestyren var över så satte jag igång med att fixa iordning efter renoveringen. All in, 100% med kropp och tanke. Flykt från att tänka efter.
Jag och maken har delvis levt som människor på flykt, med verkligheten som vårt hot, och bunkrat in oss i Lille Es sovrum med madrasser på golvet sen i september. Vårt eget sovrum ingick i byggprojektet. Det har varit skönt att sova där inne. Som neutral mark, utan sorgdränkta minnen. Trångt som tusan med en liten gång mellan vår sovyta och Es säng. Men jag har kunnat ligga och lyssna på hans andetag de otaliga nätter då det varit omöjligt att sova. Nu bestämde vi oss för att vi ska sova kvar i Es lilla rum, och att han och makens dotter ska få vårt stora sovrum, på 25 kvm, till lek och pysselrum. E ska ha en sovalkov där inne. Nu är alla möbler flyttade, garderober och sänsgtommar uppmonterade. I våras, innan det första missfallet köpte jag en antik säng till E på en auktion i Helsingborg. Superfin med små snidade rosor i den höga huvudgaveln. Nu är sängen monterad och tvättad. Och bäddad med nya lakan från Ikea, med små rävar och ugglor (köpta på rea förstås). Jag planerar att bygga en rumsavdelare med ett akvarium på 200 liter i. E älskar fiskar och jag tycker att det är roligt med akvarium. De senaste dagarna har både jag och maken gått in i ”akvarieprojektet” totalt. En skön flykt.
Idag var det dags att betala räkningar och det var då som vi liksom blev tvugna att vakna upp. Vi behöver alltså elva tusen nu i januari för att kunna göra ett försök. Makens tavla, som värderats till 17 000, har sålts för 5 000. Vi saknar alltså ”lite”. Jag ska sälja bilen och får förhoppningvis så att det täcker resten. MEN om inte detta försöket leder till barn så måste vi, som vanligt ha en plan B. Förhoppningsvis blir det embryo kvar till en återföring till, så i mars behöver vi 11 tusen till. De kommer vi att kunna spara på lönerna till. Men det blir ingen hylla till lekrummet och inget akvarium. Det blir ingenting roligt, bara fullt fokus på målet. När vi insåg det kom ångesten. Tankarna på fler graviditetstester och fler förluster. Känslan av att vara fattig som en kyrkråtta trots att man jobbat häcken av sig för att komma till en plats i livet där man i alla fall skulle ha råd med en charter en gång om året. Turkiet eller Mallorca, who cares. Köpa ett par fina skor man gillar någon gång, och ha en fin jacka. En ny matta till vardagsrummet, som inte är ”det bästa man kunde hitta” på 50% hos Ellos.
Men vi är vana vid att leva sparsamt. Sedan vi träffades 2009 har vi sparat ihop till ett bröllop med rejäl fest för 60 pers, bröllopsresa till NewYork med kryssning, hunden Wegs, första IVFen i försök att få E, insats i detta huset och lagfart samt pantbrev, 20% av renoveringskostnaden och takbytet, och så möjligheten att vara hemma med E tills han var 1 år och 10 månader. Och alla möbler i vårt gemensamma hem på 200 kvm och tapetsering och målning av hela huset invändigt. Mina heta tips är blocket, tradera, live auktioner, erbjudandekoder på nätet och appar (tex rabble), äta billigt och planera menyn efter veckans erbjudande, sälja allt man inte använder på loppisar och blocket, be efter saker som föräldrarna vill bli av med och sälj det med. Köp märkeskläder när det är halva priset på rean på tex Pop och sälj på tradera med ca 100kr vinst per plagg. Vi har två vanliga löner, inget välbetalt arbete någon av oss. Just nu försöker vi hitta sätt att tjäna extrapengar. Har ni tips så berätta!!
Men hur jävla präktig och duktig man än är i sitt sparande så är det till syven och sist så in i helvetes tråkigt. Dock har vi lärt oss EN väldigt värdefull sak genom åren. När man är fattig och inte ens har råd att unna familjen en pizzamiddag då finns det ett sätt att känna sig rik! Så även idag. Jag kokte varm choklad, packade lite tilltugg och maken klädde E till michelingubbe. Sen stuvade vi in oss och hundarna i bilen och körde iväg en mil till ett vackert område och mös i solnedgången. E drack chokladmjölk och tjoade på hundarna i vagnen, med överblivna prinskorvar från julbordet i näven. Och jag och maken njöt av ljudet från hamrande hundtassar mot frusen mark och det vackra varma ljuset. Naturen tröstar alltid. Som att allting runt omkring mig ändå plötligt viskar ”Det kommer att bli okej”.
Himlen tröstar
