Det var precis lika nervöst att åka till Dr O som inför de andra ultraljuden. När jag öppnade porten till hans trappuppgång tänkte jag att detta kunde vara vår sista stund i ”paradiset”. Dr O tog emot oss med samma glädje och värme som vanligt. Vi pratade en stund, först om min oro och och sedan om det väntande KUB-testet. Därefter var det dags. Det var oerhört skönt att slippa klä av sig och att slippa lägga upp benen i klykorna, och att istället bara dra upp tröjan. Utan att tänka på det så vågade jag titta på skärmen redan från början. Och så snart han nuddade vid magen såg jag en flimrig bild av min livmodern med en klump däri. Maken utbrast ”Titta, där är den ju!” innan vi ens hunnit få en tydlig bild. Men jag ville se rörelser och ett hjärta som slog. Dr O pekade snabbt ut det pickande hjärtat och lättnaden som följde var enorm! ”Men den ligger så stilla…” var jag tvungen att ändå påpeka. Han svarade att bebisar oftast är stilla i magen. Precis i samma stund började den lilla röra sig. De små armarna fäktade och benen sparkade. En hand rörde sig upp till hakan. Då kom tårarna och en stor våg av kärlek. Jag har försökt att skärma av mig lite från graviditetskänslorna i ett försök att skydda mig själv från mer skada, men när jag nu fick se vår lilla bebis var det som att muren rännade. Den var bara så söt, så liten och vår. Fyra centimeter kärlek.
Vi fick med oss två bilder som nu sitter på kylskåpsdörren. Det är förunderligt. Dels att vi har ultraljudsbilder på kylen, alltså att vi är så lyckligt lottade, och dels den lilla som syns där så tydligt. Redan en liten person som bor i min kropp, men som inte syns eller känns.
Nu är det ännu mer okej att jag mår dåligt för nu är jag gravid på riktigt. Nu vet jag att det är mödan värt.
Jag är lyckligt illamåendes, trött och nöjd!
Åh Lina!! Så himla glad jag blir av att läsa detta! Tack så himla mycket för att du berättar!! Helt uuuunderbara nyheter ju<3<3<3
Ja, nu kan ni verkligen börja tro på detta. Nu är det er tur! Jag förstår vad du menar med Facebook, det blir inget där för mig heller. Och ultraljudsbilderna visar jag bara för anhöriga. Jag vet vilket känslomässigt sprängstoff de kan vara! Tack igen för att du berättar! Stor kram
Ja visst är det skönt, livets underverk! Overkligt härligt! Stor kram tillbaka!
Tack Sofia<3
Tack Tina!<3
Tack Helena!<3
Ja, det var fantastiskt i vecka 11! Dr Os utrustning var inte så bra, men man kunde ändå se mycket. Jag tänker att om blodprovet blir dåligt så ska jag försöka hålla huvudet kallt, det viktigaste är ändå att nackspalten ser bra ut. Med E gjorde vi bara en NUPP och den barmorskan sa efter mätningen att risken för kromosomfel var superliten. Egentligen känns blodprovet onödigt för mig.
Jag läser din blogg så fort du gör inlägg, Susanna! Gläds så med dig! Jag är dålig på att kommentera nu, jag mår så himla risigt och har svårt för att hitta ord. Stor kram till dig och magen!!
Idag har vi gjort vårt KUB. Det gick bra men jag var så orolig innan och sov inte många timmar i natt. Mest orolig var jag förstås för om de överhuvudtaget levde, vi såg dem ju sist i vecka 9 (13 nu). Men de gjorde de! De var i perfekt storlek och sprattlade på som små galningar! Så himla söta med näsor, fötter, armar och två hjärnhalvor (wow alltså, att man kan se det!). Den ena var kissnödig såg vi och den andra hade precis druckit lite, vatten i blåsan resp magsäcken alltså. Wow! Och själva testet gick också bra. Downs syndrom fick vi ca 1:6000 och 1:3000 på för resp bebis och de andra två trisomierna mindre än 1:20000. Vi kunde vara lugna sa de. Väldigt skönt att höra. De kompenserar både för ivf och tvillingar sa barnmorskan. Mer än så kunde hon inte säga men de kunde ”garantera” att siffrorna var tillförlitliga och då får man väl tro på det. En sån lättnad iaf! Nu måste vi börja tro på det här på riktgt. Det ska väl strax bli officiellt också sådär som folk här efter vecka 12. Dock inte på Facebook eller liknande för vår del, vet ju själv hur ont sånt gör att se när man kämpar. Hoppas att ert KUB också går bra! Kram
Åh, vad skönt att höra att filuren därinne växer och mår bra. Äntligen, äntligen! Jag är så glad för din skull!
Stor kram
Stort stort grattis! Håller alla tummar för att fortsättningen går precis lika bra
Åh jag ryser! Vad härligt underbart!! All lycka till er! <3
Är så otroligt glad för er skull! Hoppas ni får en härlig sommar och kan njuta av graviditeten och framtiden. Stor kram Helena
Jag är så glad för er skull. Vi var ju också på UL varje vecka ett tag och minns i vecka 11 när den lilla sparkade och viftade med armarna för första gången. Det är fortfarande en av de finaste bilderna i mitt huvud. Det var dit vi aldrig nådde tidigare. En enorm milstolpe och lättnad men som du skriver svårt att förstå att den finns där och rör sig utan att man känner något.
Såg att du skrev om KUB och IVF. Jag hade läst innan att IVF kan ge falska värden. Frågade bm när vi gjorde KUB om deras dataprogram kompenserade för IVF och det gjorde det. Hon var för övrigt jättekunnig och duktig och de hade riktigt moderna apparater. Sen fick vi ju ett dåligt resultat pga blodprovet och jag kan undra fortfarande om det hade med IVF att göra. Det enda jag tror du kan göra är att vara medveten om att det kan vara så och du är ju påläst redan. Kram
Jag hoppas och vet att det snart är din tur A!!<3
Jag blir tårögd! Jag hoppas få uppleva samma lycka snart. Stort grattis, nu kommer det gå vägen <3