Jag står i dörren och väntar på dig. Ser dig under körsbärsträdet. Så vacker och trygg, med blicken stilla fäst i fjärran. Du vet att jag står där, du vet att jag väntar, vi vet alltid om varandra. Runtomkring dig faller höstlöven. Dina ögon lyser intensivt av höstens alla färger, som glimrande bärnstenar. Du är min bästa vän, alltid hos mig. Jag kan varje nyans, varje tanke och blick du ger mig. Vet vad du vill säga och vet att du ser vad jag svarar. En tyst vänskap, innerlig kärlek.
Du börjar bli gammal. Hårstråna grånar dag för dag, det kolsvarta byts mot kritvit och jag vet du inte kommer finnas vid min hand för alltid. Det du ger mig och har gett är ovärderligt, en trygghet och stilla glädje genom alla sorger. En uppfordrande, vänlig blick som motiverat mig att ta mig upp och ut när jag mest behövt det, och en lugn suck intill min vilande kropp när jag inte har orkat för stunden. Ditt huvud i mitt knä när tårarna blivit för många och en varm puss på kinden när jag orkat vara glad. Du har inte känt till mina bekymmer men du har känt mina sorger och förstått att jag var svag. I en familj tar man hand om varandra, inte bara bland människor. Din stilla kärlek har så många gånger varit mina fasta punkt. En trygg tillflyktsort där jag inte behövt förklara, berätta eller vara rädd att missförstås och såras. Ibland som ett osynligt band emellan oss och ibland som ett koppel fäst i din sele, där jag följt dina spår genom naturen medan tankarna fått vila till ljudet av dina rörelser.
Min vän. Nu när stormarna lagt sig och jag kan andas, stå och gå på egen hand, så ser jag dig på håll igen. Ur ett nytt perspektiv. Jag ser hur mycket du hjälpt mig att ta mig igenom mitt livs största kamp. Jag undrar om du vet och förstår hur mycket jag älskar dig.
Min fina vän.
Åh tack<3 både för berömmet och att du läser!!
Jag förstår din kamp. Önskar att jag hade något ord som magiskt kunde trösta och peppa. Man kan ju verkligen undra hur det kan skilja sig så mycket i de olika barnförsöken. För andra är det ju ofta tvärtom, att det går lättare med tvåan. Sannolikt handlar allt om den förbaskade slumpen. Trägen skall vinna över den med. Jag önskar dig all ork och styrka att kämpa på!!
Vad roligt med en labbe! Det låter helt underbart!
Kram
Hej. Jag följer din blogg men brukar inte kommentera. Ville bara säga att du skriver så fint. Vi har också manlig faktor men hade turen att lyckas på första ivf försöket och fick en liten pojke 2012. Vägen till ett syskon verkar tyvärr bli svårare och har hittills bara lett till ett ma i vecka 9. Men till jul ska vi nog få hem en sån där fin vän i alla fall. En liten labrador hane. Ja jag ville bara säga att jag uppskattar din blogg.