Jag ser framför mig de 101 dalmatinerna. Shit, vad många de var! Cruella Devil öppnade dörren och ut kom de springande, de tog aldrig slut. Och lite så känns det. Tiden tycks stå still här, kommer det någonsin bli januari?
Planen var ju att njuta av varje dag, men det enda jag lyckas njuta av är rörelserna på insidan. Starka, hårda sparkar som syns igenom tröjan, och kullorbyttor som vänder på hela min mage. Att ha en mage är mysigt och jag har nu en fin gravidgarderob som jag njuter av. Det unnade jag mig inte under första graviditeten.
Annars känns det just nu som en kamp att ta sig igenom vardagen med min foglossning. att jag inte bloggar så mycket längre beror på att jag är helt mörbultad om kvällarna. Att jobba 75%, som jag gör nu, är nog inte möjligt så länge till. Ändå har jag hyrt en TENS från sjukgymnasten som jag använder en hel del. Idag har jag även börjat med akupunktur. Jag hoppas innerligt på att kunna hitta någon lindring, 101 dagar till med detta känns som en evighet.
Mitt bekymmer är att foglossningen är så spridd, jag har ont både i ländryggen, båda höfterna och blygdbenet. Jag försöker verkligen att tänka mig igenom alla rörelser och inte påfresta kroppen, men det är svårt. Mycket gör man ju per automatik, inte viljestyrt. Det är svårt att hålla humöret uppe när man hela tiden dras med smärta och känner sig otillräcklig mot allt och alla.
Men i min utdragna väntan finns ett stort glädjeämne, -Att kunna glädjas med andra till 101% igen! Tillsammans med mig blev en vän gravid i februari, också genom IVF. Även bloggvännen Susanna blev gravid. Men jag fick ju mitt fjärde missfall sedan. I veckan har båda fått sina bedårande bebisar! Om jag inte haft vår lillebror i magen nu så hade det blivit en tuff tid för mig, att påminnas om förlusten igen, men nu känner jag ingen sorg alls. Bara en innerlig glädje för deras skull, och även en glädje över att kunna glädjas! En av mina bästa vänner och kollega är också gravid, två veckor före mig bara, och våra magar växer ikapp. Jag är så tacksam över det också, att kunna glädjas åt hennes mage också istället för att tvingas distansera mig och försöka tänka bort den.
För att hålla oss sysselsatta här hemma, som om det behövs, har vi dragit igång lite projekt. Det kliar liksom i fingrarna att fortsätta med alla planer för huset nu när budgeten inte är så skral längre pga IVFer. de senaste veckorna har vi renoverat vårt sovrum och även köpt nya möbler. Nu sätter vi igång med köket! Luckorna är inlämnade för lackering, från 70-tals bok till vitt, vi ska även måla det slitna brädgolvet, bänkskivan och vasken. Från slitet trä till stilrent grått och vitt. Jag kommer ju inte kunna bidra med så mycket hjälp, mer än att heja på min händiga och produktiva make. Mem det är så roligt att göra det fint hemma!
