Dagarna rullar ju utan tvekan på. Jag som tänkt att när jag kommit till vecka 30 DÅ är jag gravid ”på riktigt”. Fråga mig inte vad jag menat med den tanken, jag har liksom inte uttalat den högt och erkänt den. Men nu när jag passerat vecka 30 har jag ju blivit tvungen att byta ut den tanken mot att NU är jag gravid… på riktigt. Det är fortfarande overkligt. Lille bebisen där inne känns så stor och stark nu, han är verkligen på riktigt. Han kan sparka så att det gör ont. Och han har redan vänt sig nedåt. De små fötterna paddlar runt bland mina revben och händerna krafsar och buffar nedanför naveln. Du finns på riktigt Lillebror<3 Jag älskar dig redan.
De senaste veckorna har jag kämpat med dubbla järntabletter med värkande, instabila tarmar. Igår var jag hos min barnmorska. Jag varnade henne att om blodvärdet inte gått upp denna gång så fanns en överhängande risk att jag skulle börja gråta. Hon jublade och kramade om mig när hon lämnade beskedet, det hade stigit från 109 till 128 på en månad! Nu kan jag dra ner till en om dagen igen. Allt annat gick också bra, fina hjärtljud, spralliga ben på insidan, bra blodtryck m.m. Efter barnmorskan hade jag tid hos sjukgymnasten och fick min smärtsamma akupunkturbehandling igen. Satan vad ont den gör! Men som den hjälper! Jag går nu helt obehindrat, om man bortser från sammandragningarna som tvingar ner tempot. Jag som knappt kunde stå i vecka 20.
Efter alla stick och goda besked gick jag en liten sväng på stan, bestämde mig för att köpa en present till mig själv. Hittade något fint och messade maken ”Jag har köpt en present till mig själv!”. Det tyckte han var kul och berömde mig. Sen åkte jag hem och vilade på eftermiddagen för att orka med en tjänsteresa till Göteborg på kvällen. Nu är jag på väg hem igen. Hur som helst, när maken kom hem och såg min present blev han väldigt full i skratt. ”Kunde du inte köpt ett smycke, eller nåt? Nåt som liksom bara var till dig!”. Först förstod jag ingenting, vad var så roligt? Innan jag insåg att förvaringsaskar i papp (väldigt dekorativa visserligen) från Lagerhaus kanske var en klen present till någon som kämpat så som jag:-) Måste nog öva på det där med att ”unna mig”.
Samtidigt finns den andra världen, alla minnen, så nära. När tåget rullade in i Göteborg lyste Nordic IVF:s rosa logga i neonljus in genom tågfönstret. Och jag var där igen, fast under den rosa skylten i Malmö. Alla känslor av maktlöshet och förtvivlan. En hand på magen, du är på riktigt nu, min lilla bäbis.
Hur många dropp har det blivit, A? Jag tror jag tog 4 sammanlagt! Det verkar ju som att det hjälpt oss båda! Det är svårt att ta det till sig. Jag tror att den här gången blir annorlunda fram till förlossningen. Kanske vågar man inte helt förstå förrän man har bebisen tryggt i famnen… Kram
Vilken härlig gräns att passera, v 31 inte långt kvar nu!! Det är på riktigt! Skönt att behandlingen hjälper mot foglossningen, har själv aldrig haft det men kan bara föreställa mig hur smärtsamt det kan vara.
men jag har inte riktigt tagit till mig graviditeten än. Det tar väl sin lilla tid. Många dropp har det blivit här, jösses!!
Här går det också framåt, v 17 nu