Här är vårt hopp! En underbart vacker blastocyst, som enligt embryologen är perfekt. Denna lilla varelse, hoppas den växt sig fast i min livmoder nu och förbereder sig för en lång vistelse. Jag vill kalla den ”henne”, vet inte varför. Denna gång har vi inget arbetsnamn, ändå är vi långt mer hoppfulla än förra gången.
Nu börjar ruvarbiverkningarna komma smygandes. Den psykiska belastningen av en IVF leder alltid till helt knepiga funderingar. Om jag inte begränsar tankarna och stoppar dem har jag känslan av att jag innan testdagen skulle ha utvecklat ett helt stört beteende. Mina 3 i topp tvångstankar:
3- Tänk om det bästa vore att bara ligga ner till testdagen för att embryot inte ska trilla ner.
2- Jag kanske inte borde vara i solen för jag kanske blir så varm att embryot dör.
1- Bajsa, kan man låta bli det i en månad? Ännu en risk att det åker ut ju.
Jag har alltså redan förlorat all sans och vett! Helt tokigt. Samtidigt har molvärken som jag trodde var följderna av återföringen bara ökat, och det ser jag som ett bra tecken. Jag tror på vårt embryo!
Goda nyheter idag! Jag ringde Nordic IVF imorse och fick reda på att ytterligare en blastocyst gick att frysa, den frystes alltså ner på dag 6. Jag visste inte ens att det var möjligt! Nu har vi tre blastocyster i frysen. Det är mer än jag någonsin kunnat drömma om. Det känns som att vi vunnit på lotto!!
Man är aldrig ensam om sina pinsammaste känslor
Jag som också får en miniattack av ångest nu när jag blir bajsnödig skrattar igenkännande! Härligt!