Återigen var det en nervös morgon! Men eftersom Nordic IVF inte ringde oss så kunde vi klockan 09 utropa ännu en delseger. (Jösses vad det är svårt att skriva detta. Kisen Molly försöker just nu att hångla upp både mig och mitt tangentbord.)
Jag begav mig i god tid till Malmö för återföringen. Maken fick stanna hemma och se till att Lille E fick sin middagslur. Ju närmre jag kom Malmö desto oroligare blev jag, dessutom var det vägarbete i stan, vid Ribban, så jag fick irra runt ett tag för att komma rätt. Jag var kissnödig redan innan, man ska ju vara det inför en återföring, och det blev inte bättre av att stressa. Exakt 11.30 var jag framme! Men sen fick jag vänta i 20 minuter innan det var min tur. Väldigt långa minuter. Det kändes taskigt att få vänta så när de vet att man inte fått lov att gå och kissa. Läkaren Sven mötte mig med ett leende och genast blev jag på bättre humör. Hjärtat bultade i bröstet när vi gick till uppvakningsrummet jag skulle byta om i. ”Det ser fantastiskt ut” sa Sven så fort vi kommit fram, med syfte på resultatet -inte rummet då:-) Åh, vilken lättnad och glädje jag kände!! Han berättade att vi skulle få tillbaka en perfekt blastocyst och att vi dessutom får två fina till frysen! TVÅ, helt otroligt!
Jag bytte om och gick till behandlingsrummet där embryologen mötte mig. Hon upprepade Svens bedömning, ”Det ser fantastiskt ut!”. ”Ja!” sa jag. ”Och tänk att vi får två till frysen dessutom!”. Embryologen höjde ögonbrynen ”Ja, och det kanske bli fler.” Jag förstod ingenting. ”Jo, vi ska ju odla två till en extra dag, till dag sex, om de ser fina ut imorgon fryser vi dem då!”. Det var helt tokigt härlig information. Jag var redan så nöjd, och så kanske blir det ännu bättre! Jag visste inte att man KAN odla blastocyster till dag 6! Det var nytt. Men hon sa att det går jättebra och att de gör så eftersom de är osäkra på om just dessa två har alla kvaliteter som de behöver för att frysas.
Jag frågade om de andra sju har dött och hon svarade att det har de inte, men de bedöms inte ha rätt utseende för att frysas. Jag försöker att inte tänka på det. Men om jag förstått saken rätt skulle några säkert ändå kunna bli barn. Lille E var ett sådant embryo, han var inte perfekt, det skulle inte gått att frysa. Om jag fått ett fint embryo den gången så hade han ratats och kastats bort. Man blir tokig om man tänker på sådant. Men det är svårt att låta bli…
Nu finns en väldigt värdefull liten smula i min mage igen. Jag har känt slitningar och stick i livmodern hela eftermiddagen och undrar om det är sviter efter återföringen eller om smulan har börjat stöka om där inne. Idag eller imorgon hoppas jag att hon/han borrar in sig och hittar sin boplats. Det har varit en fantastisk dag!!!
