Doris ligger kvar på sina ägg ute i hönshuset. Beräknat kläckdatum är imorgon. Det känns som testdag för en annan. Eftersom det gått åt skogen med för våra andra tre ruvhönor nu bad vi vår granne, och hönsexpert, att komma över och ”lysa äggen”. Söta Doris låg på 11 ägg. För att lysa dem var vi förstås tvungna att låna dem från henne en stund. Hon blinkade med sina bruna, snälla ögon mot oss och hackade varnande mot händerna. Grannen lyste det ena efter det andra ”Obefruktat, obefruktat, stannat i utvecklingen, obefruktat, avstannat… här har vi ett som lever!” och så fortsatte det. Doris resultat blev fyra levande ägg, resten fick åka i soporna. Utan tvekan blev det en besvikelse för henne att vi bara gav tillbaka 4 små ägg. Hönor älskar att ligga som stora vikingaskepp över så många ägg som de bara förmår. Fyra ägg, hm. Vilken empati jag känner för min söta höna! Vi har alla varit där, vi IVFare. Från äggplock till återföring, antalet ägg bara minskar. Nu hoppas jag så mycket att alla fyra kläcks imorgon så att Doris kan få ligga där och mysa nöjd med sina bebisar. Få saker är så bedårande att titta på som en höna med nya små kycklingar. Hönorna är så nöjda då. De kluckar och kallar, och har dunderkoll på sina små. Vi håller tummarna för Doris.
Vår granne passade på att slå en blick på den enda kycklingen i stallet nu. Kackas lille gråa kyckling som nu börjar bli rätt stor. Jag har trott att det var en tvärrandig maran, eftersom vi köpte den sortens ägg, tillsammans med creme legbar. Två väldigt tjusiga raser. Men grannen sa direkt att det inte är en maran utan en appenzeller, och dessutom en tupp! What? Hur gick det till då? Vi tittade förvånade på hönan Silvia, som är en väldigt tjusig appenzeller (ska lägga ut en bild en dag) med stor tofs på huvudet. Silvia har inte ens varit i samma grupp som Kacka. Vår granne var lika förvånad som vi. ”Men det är en appenzeller i alla fall.” sa hon bestämt. Och när vi tittade närmare så såg vi att hon hade rätt. På den rasen har tupparna inte kammar utan två små horn i pannan. Nej, jag skojar inte! Googla så får ni se. Och mycket riktigt hade vår lilla kyckling två pyttesmå horn. En tupp! Precis vad vi inte behöver. I hönshuset skäms man inte över att önska sig ett särskilt kön. Några timmar senare kom en tydlig minnesbild till maken över hur han stod i hönshuset, men Silvias nyvärpta ägg i handen och tänkte ”Det skulle vara roligt att ha en kyckling efter henne!”. Plupp, så hade ägget åkt in under Kacka som villigt tog emot det. Så nu vet vi hur det gick till. Nu ska han bara få ett namn, den lille tuppen. Vi får se vad det blir… Vi har haft lite rojalistiskt tema på tupparna hittills. Våra två herrar heter Filip och C-G (Carl Gustav). Vi sålde en tupp som hette prins Bertil förra sommaren. Fast jag är lite trött på det temat. Funderar på att bryta det helt och döpa honom till Bingo, eller nåt. Nu börjar jakten efter ett hem till honom, oavsett namn. Jag vill inte nacka friska djur.
Och vad det gäller mig så mår jag som vanligt. Men nu håller jag på att planera husrenoveringsprojekt. Det vår tradition efter misslyckade IVFer. Nu planerar jag att måla om vardagsrummet och köpa nytt soffbord och matta. Det har vi behövt länge. När det är fixat så väntar lusthuset, som vi får hem nästa helg, på helrenovering. ”Fokusera på annat”- det enda som tar bort känslan av misslyckande.
