Startade nyss kategorin FET nr 1 här. Ooooiiii, det känns både spännande och läskigt. Jag hoppas redan på att inte behöva lägga in en nr 2 inom kort!
Imorse fick jag mens, vilket är helt perfekt. Det är sällsynt att man jublar över att få mens, men idag är det definitivt läge att jubla. Hade jag fått mens igår så hade det varit på gränsen, men förmodligen ändå gått att ordna ett FET sa min läkare Pia. Att mensen var sen en dag innebär att jag inte behöver oroa mig alls. Kliniken öppnar nästa måndag, vilket blir på cykeldag 10. På dag 10 eller 12 så skulle jag behöva göra ett ultraljud och kolla äggblåsan. Jag kommer att ringa dem direkt när de öppnar, klockan 8.00 sharp. Och om jag får ägglossning som jag brukar, på dag 14, så blir det en fredag, vilket leder till återföring av en blastocyst på onsdagen i min första semestervecka, om 2,5 vecka. Hoppas att allt bara rullar på nu! Det finns två saker som inte får hända. 1) att jag inte får ägglossning. 2) att dag fem efter ägglossning inträffar en söndag, då har kliniken stängt och utför inga återföringar.
Det känns också som en lättnad att kroppen är som vanligt, trots missfallet. Jag blödde ju väldigt lite under missfallet, vilket var konstigt. Men nu har jag en ordentlig mens, och det känns som en bra förutsättning för att livmodern ska vara redo för ett nytt försök. Jag känner mig både redo och inte. Jag känner mig inte tillräckligt stark att klara ett misslyckande till men jag längtar otroligt mycket efter att få tillbaka ett av våra embryo. De finns ju redan, vilket ger en annan känsla än vid ett IVF-försök. Jag vill ha tillbaka dem och ge dem en chans att få finnas på riktigt.
