12 MayDagsform, frysbesked och negativt APC-prov!

Vill inte ta ruv*r-ordet i min mun eller på tangentbordet. Det blir nog ingen klassisk uppräkning denna gång. Orkar inte räkna dagarna officiellt nu. Jag vaknar på morgonen och tänker ”behöver jag vara rädd just idag? Nej, idag kan inget hända.” Och så känns det lugnt. Om en vecka ser livet helt annorlunda ut, då är jag säkert väldigt rädd, men den tiden tar jag då. En sak har jag lärt mig av IVF- och missfallskaoset, man kan inte förbereda sig för en katastrof. Tvärt om. När jag förbereder mig för olycka och är rädd så tar jag slut på mina resurser i förväg och har inget styrka kvar när smärtan sen väl kommer. Men denna gång ska det gå bra. Det känns bra på något sätt. Jag tror på lilla Falun i magen och jag tror på min kropp.

Äntligen har jag fått beskedet att jag inte är APC-resistent heller, det vill säga mer benägen att bilda blodproppar. Det var det sista provet som kommit bort och som jag fick lämna igen. Det skulle sedan ta en vecka att få resultatet, men det tog tre. Eftersom jag sprutar med Innohep nu, som är blodförtunnande, så får jag ju ändå medicin mot det. Men det är väldigt skönt att veta. Nu är det alltså inget officiellt fel på mig och jag har för första gången möjlighet att tänka att det faktiskt kan vara så att vi ”bara” haft otur. Även om det ofta känns som att det måste finnas mer förklaring än så. Men den känslan kan vara helt fel. Otur är en rimlig förklaring för många människor som drabbas av sorg och motgångar i livet. Varför skulle inte otur kunna ha drabbat just mig?

Jag mår bra trots kortisonet, Prednisolon. Tidigare har jag blivit väldigt stirrig av det vid lägre dos än jag har nu, 15 mg/dygn. Jag tar en dag i taget och ser hur det går med mitt mående. Idag gick jag över till Crinone, det var ett tag sen. Jag blev lite överaskad över hur snabbt det rann ut igen. Brukar det vara så? Lutinusen kan ju rinna ut när som helst, många timmar efter man tagit den, men Crinonen var ute på en timme. Jag kan inte minnas att det var så…

Innohepen är spännande. Jag trodde ju att jag var sprutvan, men detta är något helt annat än IVF-sprutor. SATAN vad den kan svida och göra ont! Tre sprutor har vi tagit nu och tre snygga blåmärken har jag på magen. Ändå önskar jag innerligt att jag ska vara tvungen att fortsätta med dem varje kväll i 8 månader till. Jag kunde tagit en spruta i timmen, bara jag får min unge i famnen.

Ett litet fint embryo hamnade till sist i frysen. Jag är både innerligt glad och besviken. Jag känner mig otroligt lyckligt lottad som fick embryo till frysen tredje gången i rad, men jag är lite ledsen över att de andra två som levde på dag 5 inte klarade sig. Ibland undrar jag om sådana embryon klarat sig i magen. Som vår lille E, som inte var ett särskilt fint embryo men som blev en perfekt unge.

Min Lille E <3 Jag skriver ju inte så mycket om livet med honom. Jag kan inte sätta ord på all kärlek och lycka han innebär. Små händelser i vardagen då hjärtat bara fylls av så mycket värme. Som i morse… Vi hade precis borstat tänderna och skulle klä på jackan inför dagis, då råkade jag sparka min lilltå i barngrinden till trappan. Det gjorde så ont att jag bara tjöt rakt ut ”aaaaaj min tå!!!!” Då slängde sig E på golvet och ålade sig fram till min fot och börjar blåsa på min tå, med stor koncentration. Han klappade på mig, och tänka sig -Det hjälpte! Det man ger i kärlek till sin unge får man tillbaka tusenfalt. Tröst som dessutom är så viktigt. Ibland när E är trött och hängig så fejkar han att han slår sig och tjuter sedan ”Mamma, du måste trösta mig och krama mig och… och pussa mig!!”, vilket jag givetvis alltid gör. Smärtan sitter ju inte alltid på utsidan, det vore dock enklast om den gjorde det.

Visst känner vi alla ibland för att tjuta ”Trösta mig! Krama mig!”? Men vi gör det aldrig. Här på bloggen känner jag att ni tröstar mig utan att jag ber om det. Era tankar och kommentarer är som att någon blåser ömt på min smärta och jag fylls av ro och värme.

Tack för att ni finns här <3

Leave a Reply


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu