Japp, jag är redan där. Att göra ett FET (frozen embryo transfer) nästa cykel känns självklart om vi hinner med det när kliniken öppnar efter semestern. Sedan vi började med IVFer , juni 2011, har jag inte kollat att jag haft egen ägglossning. Visserligen har jag känt av det och sett tecknen, som man lärt sig se. Men jag har inte testat mes stickor. På Nordic IVF sa vår läkare Pia att jag kommer behöva testa med ägglossningsstickor inför återföringen. Lika bra att börja testa nu då, annars kommer jag vara supernervös nästa månad och inbilla mig att jag inte kommer få någon egen ägglossning. Jag tog ett test idag för att värma upp. Jag tror att jag kommer att ha ägglossning på fredag, och visst ser jag redan tendenser till ett postitivt resultat. Men med ägglossningstickorna måste ju båda strecken var lika tjocka, om jag minns det rätt. Jag testar nästa gång på torsdag.
Just nu känner jag för att köra på med FET tre månader i rad. Vi har två betalda eftersom vi köpte ett tre-pack IVFer och kan byta vår sista IVf mot två FET. Det tredje hinner vi spara ihop till om det behövs. Alltså om vi kör i augusti, september och oktober. Orkar man det mentalt? Fysiskt blir det ju ingen ansträning. Men å andra sidan tycker jag det mentala är värst med färskförök också. Tre FET med blastocyster. Då borde vi väl lyckas? Käre Gode Gud. Jag vill så gärna få en bebis nästa sommar.
Och under tiden har jag nu målat klart vardagsrummet. Jag har knappt sovit och har ont i hela kroppen. Men det är skönt också. Inte en tanke hörs i huvudet. Till helgen kommer vårt lusthus hem (läs maken kommer att slita som ett djur för att få hit det), sedan börjar mitt riktiga sommarprojekt. Att renovera det och måla. Tänka, tänka, tänka postivit. När det är klart kan jag i alla fall dricka ett glas vin i det. Suck. Jag vore hellre gravid. Amen…
