Min bästa vän
Jepp, det här ska bli en fet cykel. Jag ska bli tjock som aldrig förr, under nio månader. Det är en FET och cool cykel. Nu jädrar ska vi väl ha lite tur och… Eller vänta. Handlar det ens om tur? Nu jädrar ska vi väl ha lite biologisk framgång och den evolutionistiska fitnessen på vår sida. Eller? Nä, jag är inte den peppiga typen. Som vanligt går jag in i detta med en stor känsla av att förbereda mig inför ett jobbigt och tungt besked, och med en litet, litet spirande hopp i magen.
Dagarna har rullat på snabbt och jag börjar helt klart förstå skillnaden mellan IVF och FET (Frozen embryo transfer, då ett fryst embryo sätts in ofta i en helt vanlig cykel). Jag behöver inte gå och vänta på att smärtan i äggstockarna ska sätta igång. Ingen oro över antal äggblåsor och kvalitet på äggen. Inget bekymmer över vad jag ska säga till kollegerna när jag inte kan komma till jobbet. Nix! Dagarna bara rullar på och jag har en vecka kvar till semestern. För att tjuvstarta lite så har jag försökt att börja jobba tidigt på morgonen och nalla lite på mitt aldrig sinande flexkonto på eftermiddagen och på så sätt har vi kunnat åka till stranden varje eftermiddag. En del kvällar har jag åkt ner igen till sjön på kvällen och låtit hundarna simma och leka. Kanske är det detta som Nordic IVF menar är att ladda batterierna igen.
Längtar efter semestern och börjar även längta efter att ruva. Om jag vore en höna så är det nu jag skulle börja plocka fjädrarna på buken och förbereda mig för att ligga och stirra in i väggen i tre veckor. Nåväl, jag får väl vaxa benen och ta ett glas vin istället. Vi är på gång.
