Med näbbar och klor…

Det är en stor förlust. Jag kommer inte förbi det, jag hittar inga tröstande tankar. Sorgen bara värker och värker, men tårarna är slut för stunden. Jag har ångest utan uppehåll och lägger min energi på att hantera den.   Jag har hundratals frågor om varför detta hände och om vad som kommer hända i framtiden. Jag fastnar i dåliga tankar och skuldkänslor över att jag gjort något för att framkalla att embryona dött. Har jag ätit något fel, fått i min något giftigt eller gjort något fysiskt? Jag läser överallt att det inte är så, ändå så jagar tankarna mig. Jag har googlat aspartam eftersom jag fick för mig att Coca Cola Zeron jag druckit (1-2 glas per dag) kanske orsakat missfallen. Jag har gått igenom allt. Men kommer ingenstans. Två graviditeter är borta. Den senaste smärtar förstås långt mycket mer. Jag blöder inte än, kroppen tror fortfarande att det finns ett foster. Jag har tappat ”hoppet” om att min kropp kommer att lösa detta själv. På tisdag har jag en återbesökstid på kliniken och jag kommer då att få tabletter för en kemisk abort om jag inte börjar blöda på egen hand. Jag VILL INTE gå igenom detta.  Vill inte, vill inte, vill inte. Ångesten kommer därifrån. Mitt inre motstånd.

Jag har så fint stöd av några vänner, av familjen, min make och av vården. Jag är tacksam och känner mig trygg och vakad över. Jag vågar vara liten och svag. Ett stort stöd får jag av min IVF-vän, det är också hon som skickat bilden ovan. Den som säger allt om mina två förluster. En del människor vet hur man stöttar, vet hur man lyssnar och de är värda guld! En del människor däremot tror att tröst är att häva ur sig ”sanningar” och förminska min sorg, de gör allt mycket värre.

Om någon anhörig eller vän till någon som är i min sitts läser här så vill jag berätta vad man ska säga och inte.

Vad man INTE ska säga till någon som genomgår missfall, missed abortion eller annan förlust:

• Det var något fel på barnet. Lika bra att det hände nu istället för senare. -HUR vet du det? Långt ifrån alla missfall beror på fel på barnet! Det sårar mig att du säger att det var fel på mitt älskade barn.
• Det kommer fler chanser, du kommer att bli gravid igen. -Jag vill inte ha en annan graviditet just nu, jag vill ha denna. Och jag vill inte bli tvingad att redan tänka på framtiden. Nuet räcker.
• Jag känner en som förlorade sitt barn i åttonde månaden, det är värre. -Du förminskar min sorg och får mig att oroa mig mer över framtiden.
• Det finns en mening med detta ändå. -Det finns INGEN mening att förlora ett efterlängtat barn.
• Du är så stark, du kommer över detta också. -Jag är inte stark. Jag är en väldigt liten människa nu, full av sorg. Du får mig att känna mig ensam när du säger så.

Vad du kan säga för att trösta och stötta någon som genomgår missfall eller missed abortion:

• Jag är så ledsen över din/er förlust.
• Det du tvingas gå igenom är orättvist och onödigt.
• Jag förstår att du är ledsen och jag förstår att du sörjer. Jag förstår att du oroar dig för framtiden.
• Jag finns här för dig. Ring när du vill prata och säg till om du vill ha sällskap.
• Ta all tid du behöver, stressa inte, du får lov att vara ledsen så länge det behövs.
• Jag lovar dig att din kämparglöd och styrka kommer åter när du bearbetat sorgen.
• Det är inte ditt fel att detta drabbade dig.