Efter mitt första missfall i juni så skrev jag om min och min makes relation, om hur vi klarar pressen. Jag citerade en låt av Coldplay som gav mig tröst mitt i sorgen.
Idag vill jag tillägna samma låt till alla oss som kämpar. Till dig, fina läsare som stöttar mig och gör mig glad bara genom att du tittar in här då och då. Till er som lämnat tröstande kommentarer som lyser upp mitt mörker. Vi som utkämpar samma slag, sida vid sida, utan att känna varandra och utan ens känna till varandras namn. Det spelar ingen roll, vi vet hur det känns att lägga in alla resurser vi har i kampen för att få barn. Och vi vet hur det känns att misslyckas. När man inte får det man allra helst vill ha och man förlorar den man redan börjat älska. Det där embryot som inte kan ersättas. Den här låten är för oss. Vi lagar varandra. Och var och en av oss kommer att hitta vår egen väg till våra barn. Omvägar och fallgropar, vägbulor och oändliga raksträckor. Men vi följer ljusen, vi fortsätter kämpa och vi kommer dit.
Kramar till er alla <3
