Lilla mamma hjätat
Igårkväll målade jag, Lille E och M innan middagen. Lille E målade med mycket vatten och passade även på att ge sig själv en hallweenmålning i ansiktet, ala Hulken. När jag nyss gett honom ett nytt papper sa han ”Rita mamma.” och så doppade han penseln bestämt i rosa och målade med stor koncentration ett hjärta. E älskar att rita hjärtan, han brukar be oss rita också. Hjärtan, stjärnor och traktorer med släp, det är det som vi vanligen målar och ritar tillsammans på hans begäran. Ett så här fint hjärta har han aldrig lyckats göra innan. Det brukar mest bli cirklar i olika former. Jag såg genast till att byta papper så att jag kunde behålla denna. I sina mest keliga stunder brukar han säga ”Mmmmm, lilla mamma hjätat!” till mig när vi gosar, jag kallar honom alltid Mitt lilla Hjärta. Så fina stunder. Så mycket kärlek. Ett så fint hjärta! Jag önskar att mitt mammahjärta var så fint och helt!
Idag har jag inga spottings. Om 1,5 timme skulle vi fått tillbaka vårt embryo och nu är min kropp som vanligt igen. Jag är säker på att blödningen orsakades av en svampinfektion. Igår eftermiddags började det klia och svida som tusan inuti. Jag tog ett vagiatorium med Pevaryl, det sved rejält i ett par timmar och sedan kom resterna av medicinen ut med ljusrött blod. Därefter har det upphört helt. Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Finns det någon mening med allt det här? Varför denna enorma bergådalbana? Det är svårt att acceptera och förstå att det ena inte hör ihop med det andra och att det inte finns någon orsak. Jag vill så gärna tro att allt sker till det bästa och att det finns lite karmaenergi på jorden ändå. Om jag bara gör rätt så ska goda saker ske. Men så är nog inte fallet. Min FET stoppas av blödningar och sen visar det sig att de kom från en skör slemhinna i slidan. Och just nu är min livmoder redo att ta emot ett embryo, men embryot ligger i en frys medan jag fullkomligt värker av längtan.
Ironiskt.
