”Det blev en fin dag trots allt, utan röken av spottings eller mens.”
Åh, så skönt att kunna skriva det! En vit dag tillsammans med familjen.
Tack alla rara, söta ni som skickat kramar, pepp och stöd. Ni anar inte hur mycket det hjälpt mig idag! Det har plingat till i mejlboxen regelbundet under dagen och varje gång har det funnits fina och värmade ord där. Tack. Ni har hjälpt mig att behålla lugnet, timme efter timme.
Några fina ord om mod och styrka nådde mig. Modig är en märklig känsla och egenskap. Jag känner aldrig att jag är modig i nuet. Ibland kan jag känna att jag har mod att göra något våghalsigt men i de stunderna är jag nog snarare dumdristig. Modig är man sannolikt när man är som allra räddast. När någon säger att man är modig så behöver man plötsligt se sig själv ur ett vidare perspektiv än man vanligen gör. Men även då är det svårt att verkligen se sitt mod. Man har ju inget val. Är man modig när man gör något läskigt bara för att man inte har något val? Jag vet inte. Men när jag tänker på framtiden och ser mig själv sitta med vårt nästkommande barn i famnen (för jag kommer inte ge upp) så vet jag att jag kommer att se tillbaka på denna kamp och vara oändligt stolt över mig själv, och glad att jag orkade fortsätta kämpa. Precis så som jag känner med Lille E. Jag skickar oändligt mycket tacksamhet, genom tid och rum, tilbaka till mig själv till den tid då jag stod i barnlöshetens inferno. Tack jag själv för att jag orkade, och orkar, kämpa. Jag är modig, även när jag skakar av panikångest och rädsla. Med näbbar och klor kommer jag att fortsätta att kämpa för mina barn. Det finns inget alternativ.
Min kise och jag <3
Tack Sofia, det hoppas jag med! Testdag är på söndag, den 15/2…. Kram
Vad skönt! Hoppas det fortsätter så nu. När är testdag? Kram