Vaknade av värk i höfterna. Jag tänkte igenom gårdagen, har jag motionerat? Sprungit? Värken påminde exakt om foglossning, men svagare. Jag minns att jag hade det i vecka 5 i augusti och att jag frågade om det när jag anmälde mig till MVC. När jag gick upp kände jag att brösten värkte ännu mer och liksom kliade innuti.
Under dagen har metallsmaken varit kvar i munnen. Jag är lika rädd som jag är hoppfull. Tänk om jag inbillar mig allt. Tänk så djupt ner i sorg jag kan falla.
Testdag på söndag, den 15/2. Men kanske testar vi innan. Kanske imorgon… Eller inte. Snart orkar jag inte undra mer.
