Jag har börjat jobba igen, halva dagar. Maken firar sportlov med barnen, men det har inte blivit så mycket äventyr. Först hade Lille E kräksjuka och sen övertog M smittan. Samtidigt gick vår tvättmaskin sönder. Det har i och för sig varit ett äventyr att försöka hålla hemmet smittfritt utan att kunna tvätta. Nu hoppas vi att tvättmaskinen kommer imorgon och under tiden ligger sängkläder, badrumsmattor, pyjamaser och handdukar i kassar i väntan på tvätt. Mysigt… not.
Idag var egentligen en helt vanlig dag, men jag började känna mig påverkad av magsjukan. .Jag har haft kramper i buken och kraftigt illamående hela dagen. Vid lunch kunde jag inte riktigt avgöra om kramperna kom från magen eller livmodern, vilket gjorde mig nervös och jag tog en sväng förbi toaletten. När jag torkade mig kom blodklumpar och strimmor av blod på pappret, tillsammans med rosa Lutinus.
Den där känslan av att slå i botten. När skuggorna blir mörkare samtidigt som ljuset blir kritvitt. Den rationella rösten i huvudet skriker ”HÅLL DIG LUGN” samtidigt som pulsen skenar. Paniken överröstar allt, och den iskalla oron.
Det fanns inget annat att göra än att vänta och se. Jag ringde kliniken och fick samma besked som jag redan räknat ut… vänta och se vad som händer. Några tröstande ord om att det förhoppningsvis bara var min sköra slemhinna i slidan som spökade igen fick jag med mig, men också en brasklapp om att man inte kan veta. Jag lade mig på soffan och maken tog ut barnen ett tag medan jag bara fick fokusera på att finnas till. Eftermiddagen passerade ett andetag i sänder. Otaliga toalettbesök blev det och mycket rosa Lutinus kom ut.
Vid fyra var det dags att ta nästa Lutinus. Jag har slutat använda införingsstaven eftersom den verkar skada slemhinnan. Så jag tog ett djupt andetag och satte mig på huk. Det var svårt att få den på plats. Slemhinnan var extremt svullen och jag fick bara in tabletten några centimeter. Det sved. Jag ringde kliniken igen och frågade om det påverkar upptaget att jag inte kan få tabletten särskilt långt in. Jag fick då reda på att Lutinus inte behöver föras hela vägen in till livmodertappen, vilket instruktionerna visar, utan det räcker med att den förs in så långt att den inte trillar ut. Enligt kliniken finns det dubbelt så mycket progesteron i varje Lutinustablett än vad man behöver. Tänk om jag vetat detta från början. Det underlättar ju en hel del när man inte riktigt tål de där pillerna. Efter införandet fick jag en hel del tunna, ljusröda/orangea flytningar, som nästan verkade vara sårvätska. Nu på kvällen har det lugnat sig. Lutinusen kom ut beige och nu förväntar jag mig vitt. Det har ju varit så förr.
Jag sitter i soffan och andas igen. Försöker hitta tillbaka till lugnet, men det är svårt. Oron kommer så snabbt medan lugnet tar lång tid att komma tillbaka till. Flera dagar. Jag hann föreställa mig ett missfall till, jag antog att hjärtat inte börjat slå och att ett av de mest kritiska momenten gått fel. Jag kände smaken av sorg igen, tyngden av ofantlig oro och smärtan som oändlig maktlöshet för med sig. Det hänger kvar i luften nu. I varje andetag.
Ska det vara såhär? Hur ska jag orka? Det är många, långa dagar kvar tills vi får veta.
Nja, kändes inget speciellt, kroppen gjorde det den behövde för att skapa ett friskt barn som i detta fall blev min dotter
Har själv aldrig haft några problem med att bli gravid och nu har jag mina guldkorn men jag beundrar din styrka! Måste kännas oerhört jobbigt att behöva kämpa så mycket!
Kram
Tack Hanna! Där ser man! Då kan jag lita på det. Det måste vart en märklig känsla för dig ändå. Kram
Hej. Kan bara säga att det kliniken säger om att kroppen ”tar tillbaka” det, stämmer. Jag visste inte om att jag väntade 2 förens de såg det på rul, två hinnsäckar men ”bara” ett foster och jag hade ingen aning om det! Sen är det såklart individuellt. Lycka till! <3
Jag ska fortsätta 6,5 vecka till, alltså till och med vecka 12 om allt går väl! Jag vågar inte fråga om Crinone, tänk om jag får byta och så visar det sig ändå att det är sämre än Lutinus. Jag har läst lite om dem och det verkar som att det finns en del problem med Crionone och den har tagits bort från en årlig lista på mediciner som anses vara säkra och effektiva. Tror den hette ”kloka listan”.
Jag har frågat kliniken vad som händer om man får missfall med en tvilling. De säger att det inte märks utan att fostret absorberas utan blödning. Men jag vet inte om det stämmer!
Tack för peppet <3
Hur länge ska du ta lutinus? Verkar så jobbigt när du blur så känslig och blöder av det. Om du ska fortsätta kanske du kan gå över till crinone iaf nu när den mest kritiska tiden är över? Inga fler blödningar nu!! Tänk också på att det kan vara tvillingar och det kan bli mf på bara ena om det skulle bli en störd blödning. Det har hänt kompisar till mig som var säkra på mf men det var en bebis kvar i magen.
Hang in there!